Återkomsten

Jakarta 2016-06-01

(Trumvirvel!) Efter ett års uppehåll är det dags att återuppta bloggprojektet igen. Den ursprungliga tanken var att kunna dela med sig lite av vårt liv till familj, vänner och för dem som är på väg att etablera sig i en ny kultur. Över tiden så hände dock något. Man förändras, lär sig tycka om nya saker och slutar lägga energi på saker man inte kan påverka. Med Facebook, Skype och WhatsApp är det mycket enklare att dela med sig med den närmaste skaran av familj och vänner, och över tiden kändes bloggen redundant.

Men den andra sidan av myntet är att dessa inlägg vår familjs egna lilla bonsai träd. Och likt varje sådant träd behöver det tas om hand för att kunna leva vidare. Denna blogg spänner över nio år i mitt liv där så mycket förändrats.

För eventuellt nytillkomna tittare kan historien sammanfattas enligt följande. Arbetade i ett projekt i  Jakarta 2007 som fick mig att vilja komma tillbaka på längre tid. Ett år senare var jag tillbaka och förlovad med Octa. Fick möjlighet att jobba vidare på mitt bolags Jakarta-kontor under längre tid, vilket fick universums stjärnor att rada upp sig på ett sådant sätt att vi kunde gifta oss och bygga en familj tillsammans med mina två underbara styvdöttrar. 2011 kom vår son Adam till världen. Flickorna är har transformerats till tonårstjejer och ska snart börja årskurs 7 och 9. Adam, nu 5 år, har en tillfällig studieuppehåll eftersom han snart ska börja på samma skola som sina systrar. Octa extraknäcker som Event Organizer och bandbokare.

//Jimmy

Asia Africa Summit in Jakarta

Jakarta 2015-04-24

Det har varit politiskt toppmöte i Jakarta i veckan. Politiker från Asien och Afrika samlades för att diskutera “en ny världsordning” for ekonomisk utveckling utanför världsbanken eller IMF.

Tanken med att lokalisera toppmöten i Jakarta kan ifrågasättas. Enligt en färsk undersökning vann Jakarta förstaplatsen i världsmästerskapet i traffikköer. Under toppmötet stängdes några av stadens huvudleder av vilket bl a resulterade i att några av mina kollegor spenderade 2.5 timmar för att köra 10 km från vårt till kundens kontor.

//Jimmy

Welcome to the Party

Jakarta 2015-02-26

Har jag blivit lokaliserad? Efter sju år i Indonesien?

När jag började skriva denna blogg var den på många sätt ett uttryck för mina egna funderingar kring skillnader mellan västerlänskt synsätt och lokalt. Det fanns ett visst teraputiskt värde i att observera och försöka finna orsaker och verkan.

Efter alla dessa år kan jag fortfarande höja på ögonbrynen över korruption, missriktad nationalism eller uppenbar inkompetens. Men med tiden är detta ingenting som upprör en. Man skakar på huvudet, men kan inte riktigt bry sig.

Jag ska ge ett färskt exempel. Nyligen antogs en lag som säger att alla utlänningar som säker jobb i Indonesian måste genomföra ett indonesiskt språktest för att kvalificera sig. Utöver språkkravet har man per branch lagt till akademiska krav som exempelvis gör att bara 10 procent av de sökande engelskalärarna är kvalificerade att undervisa i Indonesien. Så English First och andra språkinstitut kommer att få stänga ner ifall dessa regler bibehålls.

Är detta kontraproductktivt? Ja. Är det baserat på en misstro mot utländska expats? Ja. Försöker man spela ut de 65 000 utlänska expats som för närvarande jobbar i Indonesien mot de 7.5 millioner (outbildade) indonesier utan arbete? Ja. Är detta ett utslag av polistisk populism? (fill in the blanks yourself). Är vi förvånade eller upprörda? Nej.

Missförstå mig rätt. Jag älskar Indonesien och här därför att saker som är omöjliga i andra länder kan hända här. Men jag kan finner det svårt att mobilisera någon större förvåning längre. Vilket är en utmaning för denna blogg.  Jag förstår systemet. Och jag förväntar mig ingen perfektion. Men blir alltid lika imponerad när det händer.

Förra året leverereade vi mobilt bredband till en av Indonesiens största operatörer med över 60 miljoner kunder. Vi gjorde förändringar i deras nät som utökade både kapacitet och funktionaitet med flera gånger mer än vad de tidigare hade tillgång till. Och vi hade inte en enda driftstörning eller kundeskallering. Under ett helt år. “Det är stabilt”, för att citera Gunde Svan. Så min poäng är att med rätt team kan man göra saker skulle uppfattas som snudd på omöjliga i andra delar av världen.

Vilket är en av orsakerna till jag fortfarande är kvar här. Med åren har man blivit mindre förvånad över sakernas tillstånd. Men förändringstakten är supersnabb. Och antal beslutsfattare som behöver komma överens är en bråkdel jämfört med Europa. Vilket sammanfattar dilemmat med Indonesien. Med 250 miljoners mobilabonnenter finns det definitivt en marknad, och med mer än 6% årlig BNP tillväxt finns det en ett köpstarkt kundsegment motsvarande hela Tyskland. Det är inte lätt att hitta en annan marknad som växer så fort, är så stor och med motsvarade möjligheter att influera.

//Jimmy

Three-In-One Adventures

Jakarta 2014-09-09

Jalan Surdiman är Jakartas största genomfartsled. Huvudådran för all norr-södergående trafik genom staden. Under morgonen och kvällen gäller tre-i-en regeln, d v s minst tre personer i varje bil. Normalt sett så löser man detta genom att plocka upp en jockey så att man är tre i bilen. Jockeys finns kring alla anslutningsvägar och är en tjänst som normalt kostar 20.000 IDR per enkelresa.

Ikväll har vi middag med jobbet på en italiensk restaurang vid Jl Surdiman. Jag använde en tjänstebil  med driver, och denne beslutade att chansa och inte plocka upp en jockey.

Vid den första anslutande korsningen till Jl Surdiman stod ett gäng med trafikpoliser.Vi stod vid ett rödlyse tillsammans med etthundra andra bilar. Det tog mindre än en minut innan en av poliserna kom fram till vår bil. Min driver förklarade att ”farbrorn i baksätet” bara skulle en liten bit in i tre-i-en zonen och därför inte hade någon jockey. Långt från den bästa ursäkt jag hört. Otroligt nog släppte polisen oss och vinkade glatt åt mig i baksätet. Några hundra meter senare var det dags igen. En flygande inspektion och en lång rad av invinkade bilar utan jockey. En polisman kontrollerade noggrant alla bilar och såg genast att vi var en person kort. Denna gång öppnade min driver inte ens rutan utan bara pekade på mig i baksätet. Polisen log, och vinkade förbi oss.

Sådan tur har man inte varje dag. Att bli stoppad hade lätt kunnat kostat 100.000 IDR per polis. Säkrast att ta en jockey nästa gång.

//Jimmy

Gili Trawanggan Outing

2014-06-22 Gili Trawanggan


Project Team on a much deserved break

Det har varit ett hektiskt halvår för mitt projektteam. Efter förra årets vinna-eller-försvinna har försäljning och leveranser rullat på bra. De senaste månaderna har vi dubblerat kundens kapacitet för att hantera mobilt data, levererat ett helt nytt ramverk för dataerbjudanden, samt flyttat produkter, abonnemang och data trafik från en uppköpt konkurrent in till vår kunds mobilnät.

För leveransteamet innebär detta en lång serie av nattjobb eftersom alla förändringar i mobilnäten normalt görs  mellan midnatt och fyra på morgonen. Slutspurten skedde förra veckan när teamet gjorde tre nattjobb samma vecka. Vi hyrde hotellrum nära kund, och de jobbade i skift dygnet runt i en vecka. Men nu är allting klart i god tid före ramadan och Idul Fitri. Så vi tog hela teamet på tre dagars teambuilding till Lombok och till den lilla paradisön Gili Trawanggan.

Jag var där med familjen 2010 när Octa väntade Adam. Ön är så liten. Man kan ta sig till fots runt ön på en timme. Eller alternativt cykla eller ta en häst-och-vagn taxi. All annan transport är förbjuden. Gili Trawanggan har två andra systeröar, och man tar sig med fördel runt dem med båt. Vi tog en snorklingstur på lördagen i en glasbottnad båt. Korallreven är gråa men fisk finns det gott om. Vi slängde ut lite bröd runt dykplatsen och vips var vattnet fullt av färgglada fiskar. Och de simmade så nära att man kunde sträcka ut handen och ta på dem. Ifall de inte simmat undan förstås.

En av det mäktigaste upplevelserna var att se en stor havssköldpadda på nära håll. Han dök upp under mig när jag dök vid ett korallrev, och vi simmade tillsammans så länge jag orkade hålla andan. Sköldpaddan var supercool och lät sig inte stressas av en blek svensk med cyklop.


Pytt-i-panna

Efter snorkelturen kände jag mig rejält hungrig. Detta kunde lyckligtvis åtgärdas med ett besök på Viking Bar. Ett av få ställen i Indonesien dör det serveras svensk mat. Testade deras pytt-i-panna med ägg. Inte riktigt i klass med den gräddstuvade variant som serveras på Harry´s i Phuket, men klart godkänd.


Pure bliss

Vattnet runt Giliöarna kan vara ganska strömt. Vilket gör att man får ta i för att inte driva iväg. Lyckligtvis fanns det hjälp till hands för att hantera stumma ben. Hittade ett fotmassageställe vid stranden och 90 minuter senare var mina muskler som nya.

Utbudet på ön av mat och dryck är förvånansvärt stort. Hittade t o m en bar med Guiness och Kilkenny på fat, och utropade den omgående till kvällens högkvarter. Restauranger och barer är företrädesvis superbillga-backpacker-hak, eller laid-back-&-relaxed för en publik som dricker Lychee Martinis. Det finns varken asfalt eller krav på formell klädsel så några tjejer jag såg i högklackat och full Jakarta party-utstyrsel kände sig förmodligen rejält over-dressed.

Så kom till slut söndagen och det var dags att packa. Vi åkte motorbåt tillbaka till Lombok där en buss väntade. I Indonesien är det viktigt att köpa med sig souvenirer till familj och vänner. Vi hann med tre shopping ställen. Först ett pärlcenter eftersom Lombok producerar egna pärlor. Sedan ett snacksställe för att handla lokala specialiteter. Slutligen t-shirts och textiler, där jag lyckades hitta tre stora fina lokalt vävda dukar till Octa, och väskor till döttrarna.

Värdet av att göra outings kan aldrig överskattas. Vi har under de senaste året lyckats få ihop ett riktigt starkt team. I nästa skede kommer vissa av våra inlånade resurser från Kina att åka hem och fortsätta stötta oss på distans. Samtidigt som vissa av våra interna administrativa resurser sällan får träffa sina tekniska kollegor. Så en resa som denna är viktig för att bibehålla sammanhållningen och ett bra tillfälle att visa uppskattning för ett väl utfört jobb.

Mer bilder finns här.

//Jimmy

Bambino Fun Circus Fair 2014

Jakarta 2014-06-14


Adams klass i sitt öppningsnummer


Adams klass som clowner


Cirkusens egen musikkår

Adams förskola hade en avslutningsframträdande igår på temat cirkus.

Han hade dessvärre inte hunnit träna lika mycket som sina kompisar eftersom vi hade semester på Bali under delar av repetitionen. Dessutom insåg han inte poängen med att ta på sig konstiga kläder. Vi försökte övertyga honom på alla möjliga vis om att byta om, men han ville inte. Så av hundra barn på scenen var han den ende i vanliga kläder.

Skolan hade hyrt en teater och ställt till med en riktigt seriös produktion. Kostymerna som barnen hade var väldigt imponerande. Så även ljud och ljus produktion. Kan med säkerhet säga att jag under mina skolår inte kom i närheten av denna produktion. De hade t o m tre kameror och två storbildprojektorer så att publiken inte skulle missa någonting.

Efteråt sa Adam att det var kul men att han var rädd för att vara på den stora scenen.

Ett av de bästa framträdandena var musikorkestern med de lite äldre barnen. Killarna på trummor var väldigt övertygande, och den lilla tjejen som spelade xylofon kunde faktiskt spela rätt melodi.

Pre-School and Add On Sales

Jakarta 2012-06-07

Adam går i förskola tre dagar i veckan mellan 9.45 och 11.45. Trafiken här gör det dock svårt att planera ankomsttiden. Ena dagen kan det ta 10 min till skolan från vårt hus. En annan dag tar det en timme. Än så länge har vi vi hämtat Adam i tid. Men i går hände det.

Octa lämnade Adam på morgonen och begav sig till flickornas skola för föräldrasamtal. Vid ankomsten så var det lång kö för att träffa lärarna. När föräldrasamtalet väl var avslutat, insåg Octa att det skulle bli tufft att hinna hämta upp Adam i tid.

Trafiken var massiv och färden gick långsamt vilket gjorde Octa ännu mera stressad. Till slut insåg hon att hon inte skulle hinna vara där inom rimlig tid. Vad göra? I halv panik ringde hon upp skolan och berättade som det var. Att hon satt fast i trafiken och skulle bli rejält sen att hämta Adam. Hon förväntade sig pust och stön från skolan, och en bestämd uppmaning om att planera bättre i framtiden.

Men inte. Istället frågade damen från skolan ifall hon ville sätta Adam i extra klass fram till klockan ett. För 150 000 IDR (75 SEK). Och så löste allting sig.

Ett klockrent exempel på hur man omvandlar ett problem till något positivt. Skolan har identifierat ett tydligt problem: sent ankommande föräldrar resulterar i extra övertidskostnad och reducerade marginaler. Och kommit fram till en lösning: Vi gör en extraklass och tar extra betalt. Samtidigt som det vet att en stressad förälder har god betalningsvilja för denna typ av tjänster.

Månne en modell för svenska dagis att ta efter?

//Jimmy

TGIF at Eastern Promise (Again)!

Jakarta 2014-05-16

I torsdags firade vi Buddhas födelsedag med ännu en allmän helgdag.

Börjar känna varningssignaler om en smygande medelålder närma sig eftersom jag nu för tiden inte gillar veckor med röda veckodagar. När jag var 25 älskade jag helgdagar. Nu är en fyra dagars arbetsvecka bara ytterligare en faktor som pressar upp övertiden. Med den skillnaden att ifall man arbetar hemma den lediga dagen har man hela familjen som pockar på ens uppmärksamhet.

Speciellt Adam Pettersson som med en tre-årings logik vet att ifall pappa sitter vid datorn är det bara några få knapptryckningar tills dess att Youtubes underbara värld öppnar sig. Konceptet “jobba hemifrån” har i hans värld ingen signifikans.

Vis av tidigare erfarenheter försöker jag därför fly utanför huset för att kunna arbeta ostört. Det är av denna anledning som Eastern Promise i Kemang har blivit mitt alternativa kontor. Det ligger på vägen hem från kontoret, och bara fem minuters bilresa från vårt hus vilket klassificeras som krypavstånd i Jakarta.

Detta riskerar dock att förvirra hustrun vars uppfattning om vad som utgör arbete inte intuitivt inkluderar aktiviteter som utförs i lokaler där det serveras maltdrycker. “Spenderade fyra timmar på EP med att färdigställa en offert” kan misstolkas som “spenderade fyra timmar på EP”. Lyckligtvis har jag en förstående hustru som, medveten om min arbetsbelastning, aktivt uppmanar mig till sociala aktiviteter. I hennes värld är fyra timmars arbetet på en pub värre än att socialt umgänge på nämna etablissemang.

Nu är det fredag. Imorgon dags för 35:e upplagan av Jakarta Highland Gathering. En festival precis som i Skottland fast med bättre väder.

//Jimmy

[HOW TO] HTTP streaming from VLC to PCH A-110

Jakarta 2014-05-10

Since my wife is an avid soccer fan, I decided to have a go at setting up streaming internet TV from www.wiziwig.tv to our media player.

The solution is based on a computer with intent access running Acestream software player receiving and forwarding the stream to a Popcorn Hour A-110 player .

I publiched my working configuration and how-to guide here.

//Jimmy

Years of Living Dangerously

Jakarta 2014-05-06

The Years of Living Dangerously är en ny TV serie i nio delar producerad av HBO. Hollywood skådisar som Harrison Ford, Jessica Alba och Matt Damon reser världen runt för att hitta konkreta exempel på hur klimatförändringar och dess påverkan på människor och natur.

Indonesien står för tre procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Harrison Ford reste hit för att med egna ögon se hur palmolje-industrin skövlar rengskog och eldar upp marken för att röja ny mark för palmplantage.

Ford och hans filmteam besökte Tesso Nilo, en nationalpark på Sumatra, som står under beskydd av Ministry of Forestry.  Och kunde konstatera att avverkningen var i full gång. Och att ingen i ansvarig ställning gjorde något åt saken. I del två av serien får vi se Harrison Ford möta Zulkifli Hasan, ansvarig minister. Indonesisk media rapporterade förra året om hur upprörd ministern hade varit för den ohövliga ton Ford hade. Och att han hotade att deportera Ford ut ur landet.

Skogssektorn är en av de mest korrumperade i Indonesien. En kompis som tidigare var här som inköpare för IKEA i Indonesien berättade att de av princip inte köpte träprodukter eftersom det alltid krävdes pengar under bordet.

//Jimmy

Last Night at Jaya Pub

Jakarta 2014-05-04


Jaya Pub – Where everybody knows your name…

En av Jakartas äldsta kulturistutitioner, Jaya Pub, hade sin avslutningskväll igår.

Efter att ha underhållit Jakarta i snart 39 år, skall byggnden rivas och puben flyttas till ny lokal.  Lokalen ligger brevid Cideng-kanalen. Översvämningar är ett ständigt problem. Därför har stadsledningen infört en förordning om att rensa upp kringa kanalerna och bygga undergållsvägar för att enklare kunna rensa ut sediment.

Jaya Pub är en av mina favoriter i Jakarta. Sedan mitt första besök här 2008 brukar vi gå hit en gång om året, och varje gång händer samma sak. Servitriserna, varar de flesta varit med sedan starten, hälsar och klagar skämtsamt på att vi inte varit där på länge. Och så utbyter jag alltid några ord med Pk Johnny, en av stammisarna här, och kollar ifall han kommer att gå upp på scen.

Igår var jag där med två kompisar, och på vägen dit berättade jag om Johnny och om hur publiken brukar komma upp på scenen och jamma med bandet. Och precis som vanligt när vi kom fram var Johnny den förste jag mötte. Han hade blivit äldre och gick på kryckor. På frågan om han plannerade att spela skrattade han bara till svar.

Vi kom dit strax efter 10 på kvällen och stället var tokfullt. Fick tränga oss genom baren ända bak till biljardbordet för att hitta en plats att stå på. Kvällen till ära hade de flera olika band som spelade. Dock var låtlistorna de samma som alltid. Klassiska nummer som Dancing Queen och Highway to Hell.

Vid midnatt intog stammisarna scenen. Johnny and friends drog av Johnny B Good till publiken stora jubel. Men strax efteråt inträffade det som inte fick hända. Baren sålde slut på Bintang-öl. Så vi fick fira av resten av kvällen med San Miguel. Men en kväll som denna kunde ingenting lägga sordi på stämningen. Bandet ville inte sluta spela. Och publiken vägrade gå hem.

Till slut var det dags att gå hem. Utanför hördes ljudet av moskénernas utrop av morgonbönen. Men allt vi bad om var att den nya Jaya Pub lyckas behålla sin charm.

Uppdatering: Jakarta Post skriver om sista natten med Jaya Pub.

//Jimmy

Uppmaning Till Svenska Studenter

Jakarta 2014-05-02

Varje månad får jag förfrågningar från svenska studenter som vill veta mer om:

  • Att jobba och leva utomlands
  • Kulturkrockar
  • Indonesien
  • Meningen med livet

De flesta frågar i anslutning till en uppsats de skriver, eller som en del av research för ett ämne. Jag har själv varit student en gång i tiden. Eller varit i en situation där jag velat veta mer om arbetsförhållandena i ett visst land. Så min inställning till denna typ av frågor är att om möjligt försöka hjälpa till. Men på förekommen anledning ska jag dela med mig av några råd. Om ni följer dessa till punkt och pricka är ni garanterade ett lyckligt liv, fager partner, och intelligenta små telningar.

Tips Nummer Ett: Var påläst
Ifall du kontaktar någon du inte känner och förväntar dig ett seriöst svar, kan det vara bra att om du själv verkar seriös. Läs på om ditt ämne och försök komma på intelligenta frågor. Och ifall du vill fråga en bloggskivare om dennes ämne, är minimikravet att du gör dig besväret att lösa igenom bloggen först.  Ifall jag fick en krona för varje gång någon frågar “kan du berätta en historia om kulturkrockar” hade jag kunnat köpa en bra single malt whisky. Det finns 600+ inlägg på denna blogg, en sökfunktion och en kategori som heter kulturkrockar. Hur svårt kan det vara, Peter i Uppsala?

Tips Nummer Två: Kavla Upp Skjortärmarna
Ett av de bästa professionella tips jag någonsin fått var från en tysk herre som jobbade med Revenue Assurance för en global telekom operatör. Han var drygt 20 år äldre än jag och med ett driv för att nå resultat som en hormonstinn 17-åring. Vi hade bra kemi, och vid ett tillfälle började han dela med sig av sin arbetsfilosofi. Tro aldrig du är för förnäm, mäktig eller för senior för att kavla upp skjortärmarna och börja gräva ner dig i detaljerna. Det hade varit hans devis under ett helt liv som konsult, och anledningen till att han aldrig hade problem att få sina timmar betalda. Ifall du tror att en högre befattning innebär att du gör mindre och delegerar nedåt, tänkt igen. En av mina vänner här i Jakarta fick nyligen ett toppjobb hos en operatör. Han har jobbat 12+ timmar per dag plus helger i sex månader i sträck. Varför? Han är där för att förändra. Och det kräver att man kavlar upp skjortärmarna och inte är rädd för att förstå detaljer. Så bäste Peter i Uppsala, nästa gång din vinimpregnerade hjärna presterar frågor som “hur länge har du bott i Jakarta”, ta en paus. Tänk efter. Finn din inre kraft. Och använd arkivfunktionen.

Tips Nummer Tre: Skriv tydliga frågor
En tjej av okänd ålder skickade fem frågor. Fyra av fem var omöjliga att förstå.”Berätta vad som kan upplevas i vardagen i Jakarta.” Eller min personliga favorit: “Hur mycket kosta det att leva där?” Uppenbarligen frågeställningar på kandidat-nivå.

Tips Nummer Fyra: Dela med dig av din undersökning
Förr i tiden när SIFO ringde upp brukade de locka med en trisslott ifall man bara gjorde sig besväret att svara på deras frågor. Det lät som en ok ersättning tills det damp ner ett brev med frågeformulär med trehundra frågor. De frågor som svenska studenter skickar till mig tar allting från fem minuter till en timma att besvara. I de fall det tar en timme delar jag med mig av min tid ifall det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Men tills dags datum är det ingen som kommit tillbaka och delat med sig av sin sammanställda undersökning. Ett par tjejer från Lund gjorde förra året en intressant undersökning där de ville veta hur svenska exportföretag hanterar anställda under och efter utlandskontrakt. Jag delade med mig av erfarenheterna från mitt företag. Efter intervjun var det tack och hej. Och sedan hörde de aldrig av sig igen. Så Anna och Frida i Lund, låt mig dela med mig ett litet tips inför framtiden. Sharing is caring. Dela med er till alla som hjälpt till. Det kommer både ni, och nästa generation av studenter ha nytta av.

Till alla andra som lyckats leverera begåvade frågeställningar, och som redan i första kontakten visat er pålästa och seriösa, lycka till i livet! I en tid där många i Sverige verkar vara rädda för omvärlden behövs fler trygga själar som ger sig ut och utforskar världen. För er som studerar och finner beröringspunkter utomlands, var inte rädda för att utforska dem. Ni är nästa generation av utlandssvenskar. För en månad, ett år eller ett liv. Världen finns när bortom Öresundbron.

//Jimmy

Jakarta International School – Update

Jakarta 2014-05-02

Skrev tidigare in den pågående polisutredningen angående misstänkt våldtäkt av en föreskoleelev på JIS.

Nu har det uppdagats att en seriepedofil vid namn William Vahey undervisade vid JIS i tio år. Han blev upptäckt och begick självmord för en tid sedan. FBI hade honom på sin WANTED lista p g a misstänka övergrepp under många år runt om i världen.

Polisen häktade ytterligare personer misstänkta för att vara inblandade i övergreppen. En av de häktade tog sitt liv genom att dricka rengöringsmedel (!).

Ifall min bekantskapskrets är representativ för den lokala opinionen kan jag konstatera att sympatierna är inte på JIS sida just nu. Och myndigheterna verka ha blodvittring på ledningen. Immigration var på skolan och kollade visa för alla expat lärare. Utbildningsministeriet granskar just nu JIS ansökan om att bedriva förskola. Nu väntar vi bara på en skatterevision.

//Jimmy

Jakarta International School

Jakarta 2014-04-20

Veckans stora nyhet i Jakarta var rapporterna om att en sexårig pojke våldtagits på Jakarta International School (JIS).

Pojken, som går på Pre-School på JIS, spenderade plötsligt väldigt lång tid med att kissa hemma på morgonen innan han gick till skolan. När mamman undrade varför, förklarade han att han ville kissa färdigt hemma eftersom han inte ville gå på toaletten på skolan. Mamman märkte att någonting var fel, och fortsatte fråga honom. Till slut kom det fram att pojken hade blivit våldtagen av städarna på skoltoaletten.

Mamman pratade med representanter för skolan och möttes av en rekommendation om att hon inte skulle gå vidare med en polisanmälan. Vilket gjorde mamman ännu mera upprörd. Polisen kopplades in, och än så länge har tre städare anhållits misstänka för inblandning i våldtäkten. JIS är en internationell elitskola i södra Jakarta, och många av våra vänner har sina barn där.

Enligt mediauppgifter hade var förövarna städare från företaget ISS. Övergreppen skedde inne på pojkarnas toalett. Toaletterna är oövervakade. Polisens tes är att detta inte är ett isolerat fall, utan uppmanar alla föräldrar på JIS att vara uppmärksamma på sina barns beteenden.

Skolan kallade föräldrarna till ett internt möte, där pojkens mamma tog till orda. Vad många inte kan förstå är hur en av Jakartas mest resursrika skolor, kan fallera så fatalt i att ha överseende över sina elever. Föräldrar jag pratat med är också frågande till varför skolan väntade så länge med ett officiellt uttalande. Det gick flera dagar av medierapporteringar innan skolledningen uttalade sig.

JIS är en internationell skola som lyder direkt under skolministeriet. I veckan kom det fram att JIS inte har något officiellt tillstånd att bedriva Pre-School. JIS har sedan i början av året uppmanats att göra en formell ansökan. Fram tills nu var det tydligen inget problem från ministeriets sida, men i veckan tvingade de JIS att stänga ner sin förskola och skicka hem alla barn tills dess att tillstånden är säkrade.

//Jimmy

Påsk 2014

Jakarta 2014-04-20

Påsken är en av mina favorithögtider här i Jakarta.

Tredagarshelgen gör att många reser iväg, vilket i sin tur tömmer staden på trafik. En bilresa som förra helgen tog en timme kan nu göras på en kvart. Så under en kort period kan man ta sig vart man vill. Vilket känns otroligt befriande eftersom vi är vana att alltid rätta oss efter trafiken.

Men mest av allt är påsken en social högtid. Vi har umgåtts med våra vänner i området non-stop i tre dagar. Långredagen firades med blandade drinkar i vår compound-lobby. Lördagen möttes vi på Amigos för happy-hour mingel, och söndagen gick i påskbrunchens tecken. Vi tog alla barnen med och och åkte till Gran Melia hotell. Aira och Andini uppskattade som vanligt efterrätterna bäst. Medan Adam gick in för ägg-letar-tävlingen som om den vore en olympisk paradgren. Han kom stolt tillbaka med en korg fylld av kulörta ägg och utropade: “Titta, Pappa! I found eggs”.

Det var första gången som vi testade brunch på Gran Melia. Omdömena från vårt sällskap var uteslutande positiva. Bra selektion av mat från olika länder. De hade t o m gravlax som tyvärr tog slut innan jag hann pröva. Små barn äter gratis och Aira och Andni åt för halva priset. Kvalité och utbud fullt i klass med andra 5-stjärniga hotell i Jakarta.

Annars kommer påsken 2014 gå till historien som det år när en flicka för första gången grät p g a Adam. Det var Adams kompis Milana, en liten blond rysk flicka som bor granne med oss. När hon och Adam går hand i hand lyser hennes ansikte upp som en sol. Men när han lämnar henne, gråter hon som om hela hennes värld har brutit samman.

När jag frågade Adam ifall han tycker om Melina, nickade han och svarade, “she is soo cute“.

//Jimmy