Waisak

Jakarta 2007-05-31

Fredag är allmän helgdag i Indonesien. Det är en buddistisk helgdag, Waisak, Buddha’s Day of Enlightenment.

Waisak är den heligaste tidpunkten i den buddisiska kalendern. Den firas i ihågkommelse till det tillfälle då Buddha efter sex års sökande satte sig vid ett Bodhiträd (typ av fikus) för att meditera. Han lovade att inte stiga upp förrän han hittat vad han sökte. Morgonen därpå hade han nått total insikt i sanningen och var nu upplyst.

Fikusen har därför en speciell betydelse för buddister. En tjej jag känner här tatuerade sig nyligen. Hon är buddist och motivet hon valde är en rödfärgad fikus. Den sitter numera på hennes högra vad för att beskydda henne från onska.

En bra sak med att bo i ett land med sex officiella religioner är att det blir många officiella regiliösa helgdagar. För tid till eftertanke, alltså.

//Jimmy

Update 2007-07-16

B’s tatuering (se text ovan)

“Appartment for Rent”

Jakarta 2007-05-30

"Spacious apertment for rent – no flooding." Så löd en annons i Jakarta Post idag.

I en stad som ständigt drabbas av översvämningar under regnperioden är det naturligt att man bosätter sig så långt bort från vattnet som möjligt. Jakarta är en av få städer där fint folk inte vill bo nära vattnet.

//Jimmy

Kundmöte

Jakarta 2007-05-30

Jag var på möte med kunden idag. Det var 19 personer med från kunden. Tre personer var aktiva på mötet. Resten gick dit för att lyssna. Hela tvåtimmarsmötet var på indonesiska.

Från vårt företag var vi fem. Men en av oss förstår inte indonesiska så i praktiken var vi bara fyra. Minus vår nya sekreterare som jag misstänker vi tog dit för att distrahera oppositionen.

//Jimmy

Car Jockey

Jakarta 2007-05-30

I Jakarta så finns det specialla filer för samåkning. Endast bilar med mist tre personer samt taxibilar för köra där.

Idag skulle jag på kundmöte på morgonen. Kvällen innan frågade jag min driver hur lång tid resan skulle ta från hotellet till kundens kontor. Ja, det berodde på. Ifall vi tog den vanliga vägen kunde de ta 1,5 timme. Men, förklarade han, ifall vi är tre i bilen så kan vi åka i snabbfilen. Då skulle det bara ta 30 minuter.

Alla problem här har en lösning. En person för lite i bilen? Hyr en jockey! Det är en person som mot en smärre ersättning åker med i bilen. Och vips är man tre som samåker.

Min jockey var en 10 år gammal skolpojke som stog utanför hotellgatan och vinkande anonserade ut sina tjänster. Brevid honom stod det säkert 15 andra unga killar från 15 år och uppåt.

Den lille killen var ledig från skolan och ville tjäna lite extra pengar. Han sparade till att köpa något. Oklart vad. Han berättade att han och hans föräldrar bodde i närheten av Blok M.

30 minuter senare var vi framme hos kunden. Killen fick 10 000 rp (7,50 SEK) i ersättning. Det är normalpriset för en proffsjockey. För den lille killen motsvarade detta en tiondel av hans pappas dagslön. Och så fort han stigit av, letade han efter nästa bil.

//Jimmy

MyPlace Spa, Grand Wijaya

Jakarta 2007-05-28


Är MyPlace stället där man spinner som en katt?

Ett av de bästa spa kedjorna i stan, MyPlace, öppnade en ny filial i Grand Wijaya den 21 maj. Igår var jag där på en testrunda.

Grand Wijaya är ett område i Södra JKT fem minuters bilväg från Gran Mahakam hotell. I samma område ligger ett 10-tal olika Spa-ställen. Ett av de mer populära är Delta Spa dit vi går ganska ofta.

Det första som slår en när man kommer till MyPlace är att allting känns så nytt, fräscht och elegant på ett subtilt sätt (d v s inga kranar i fake guld).

Man får en elektronisk nyckel i receptionen med ett nummer. Omklädningsrum och spa ligger båda i entréplanet. Spa delen innehåller dushar, tre pooler, ett gym och en torrbastu. Väggarna är i själva verket glasmontrar med belysta gröna växter som skapar en skön djungelkänsla. Torr-bastun är upphöjd och har glasväggar och utsikt över spat. Centralt placerat i rummet finns en takdusch för att spola av sig mellan poolerna.

En våning upp finns loungen. Den är elegant designad och påminner om en upscale nattklubb. Fast med fotmassage-fotöljer istf dansgolv. Här finns en bar, syrgasrum (Jakarta har ju så dålig luft), fritt trådlöst internet och storbilds TV’s lite här och där.

Våning tre innehåller massagerummen. Jag tog den finaste rumstyp de har, en deluxe suite. Rummet var det bästa jag sett i Jakarta. Bl a fanns det en plantering med bambu som löpte längs ena väggen. Rummet hade både jaccuzzi och dusch. Min massage terapeft var stark i nyporna och levererade bra massage. Hoppade över shiatsu och fick 20 minuters ansiktsmassage istället.

Sammanfattningsvis så är detta helt klart det bästa Spa-stället i Grand Wijaya. Om inte Delta uppgraderar sina lokaler och fräschar upp spa-delen kommmer de att få stränga inom kort. Huruvida det är bättre än Delta Pondok Indah eller MyPlace i Senayan är en fråga om tycke och smak. Men jag tycker det.

MyPlace Grand Wijaya
Komplek Wijaya Grand Center Blok H No. 1 – 4
Kebayoran Baru, Jakarta Selatan
Telp. +62 21 725 7669

//Jimmy

Dagens T-Shirt Text

Jakarta 2007-05-28

Plats: Korsningen Jl Melawai – Jl Fatmawati
Bärare: Liten miniatyr T-shirt hängandes i i bakrutan på en bil körd av en kvinna(~40 år).
Text: "DANGEROUS wild and sexy DRIVER"

//Jimmy

A Starbucks Farwell

Jakarta 2007-05-26


Den bästa tåren är kaffetåren

Sedan en längre tid tillbaka så ingår ett besök på Starbucks i vår vardagsrutin. Jag och Mr BJ är uppsatta på listan över VIP kunder. Det ger oss förmånen att få kaffet före andra kunder.

I fredags var Mr BJ’s sista dag i Jakarta. Naturligtvis avslutade vi lunchen på Starbucks. När han förklarde att han skulle hem började en av servitriserna att gråta. Vi fick vårt kaffe och satte oss. Efter en stund ser vi hela personalen samlad och en av tjejerna har en Starbucks papperspåse i handen. De vinkar över BJ och överlämnar en avskedspresent. En termokaffemugg med personalens grupporträtt på.

Därefter följde gruppfotografering. BJ fick stå i mitten tillsammans med personalen mdan de fotade med sina kameramobiler.

Min sista fika innan jag åkte till Jakarta var på 3G i Karlskrona. Ingen av servitriserna grät.

 

Update 2007-05-28



Fotografiet som satt i termomuggen

//Jimmy

Level 42 goes to BATS

Jakarta 2007-05-26


Med en superhit som “Lessons in Love” i bagaget var det bara en tidsfråga innan Level 42 skulle komma till Jakarta

Årets musikaliska återförening är på väg till Jakarta. Och vilka är det? Kan det vara Abba, Beatles eller Grymlings? Nej. Rätt svar är 80-talsbandet med basisten/sångaren Mark King som frontman: Level 42.

Ja, egentligen återförenades de redan 2002 men det var det ingen som märkte. Och nu är de på väg till Indonesien. Tre spelningar är inbokade i landet varav en på Shangri-La hotell i Jakarta. Ett ställe som är ökänt mest känt för sin nattklubb BATS. Här partajar expats med ‘ladies of negotiable affection’. Har du bara puls och pengar behöver du inte vara rädd för att behöva dansa ensam. Men vissa påstår sig gå till BATS för att de spelar så bra musik.

Det sista påståendet har jag aldrig kunnat bekräfta eftersom jag tyvärr aldrig varit på BATS. Men vem vet. Nu när Level 42 kommer dit så kan det ju vara värt entréavgift bara för att se minerna på grabbarna i bandet när de inser på vad för typ av ställe de spelar.

Preliminärt speldatum är 14 juni. Det är kvällen före jag reser tillbaka för midsommarledighet till Sverige. Coincidence? I think not.

//Jimmy

Anna reser hem

Jakarta 2007-05-26

Igår åkte Anna tillbaka till Sverige efter tre veckor i Indonesien.

Mina farhågor om att hon inte skulle gilla Jakarta infriades aldrig. Hon testade på alla de klassiska nöjerna här: bra restuaranger, flashiga drinkbarer, kvalitétsshopping och weekend på Bali. Det är ungefär vad man hinner med på tre veckor här. Och så fick hon ett smakprov på hur trevliga människor är här. Speciellt den där trevlige bankvakten i Kemang som gav henne vatten och en stol att sitta på när vi sökte skydd undan värmen en lördagseftermiddag.

Hon fick även prova på de mindre angenäma aspekterna av Jakarta. Trafikköerna, taxichaufförer som kör vilse, och den ibland något varierande kvalitén på luften.

Nu är det tre veckor kvar tills vi ses igen. Jag har en hektisk tid framför mig på jobbet så tiden kommer förhoppningsvis att gå fort. Hoppas den gör det för dig också, Anna. Hälsa Razze från mig!

//Jimmy 

Black Cat

Jakarta 2007-05-25


“Kom igen, katten! Det svänger ju!” (Citat: Aristocats, ‘Alla snubbar vill ju vara katt’)

Jakarta är de små katternas stad. De finns överallt. Ifall Jakarta skulle ha ett djur som symbol skulle det vara en liten svart honkatt med överkörd svanstipp. Därför känns det logiskt att stans bästa, och enda (!?), jazzklubb heter Black Cat.

Jag och Anna drog dit igår för en sista utekväll innan hon åker hem idag. Det ligger i Plaza Senayan Arcardia (karta) som är samma byggnad där även den berömda vodkabaren Red Square ligger. Klubben ligger på andra våningen och rymmer en scen, en drink-lounge och en restaurangdel. Stället har en av stans bästa ljudanläggningar och spelar både live musik och inspelad dito på en volym som medger normal konversation. Bara det är unikt för den här stan.

Inredningen är smakfull gjord och är designad för att göra scenen till fokusområde. Drinklistan är imponerande och det färdiga resultatet bra. Vi råkade ut för en vattning Mint Julep med bismak av plastpåse först, men efteråt levererades höjdardrinkar på löpande band till vårt bord.

Maten på Black Cat går i Cajun/Creol stil. Menyn är nerskalad till ett fåtal rätter vilket är ett sundhetstecken. Anna tog grillade räkor och jag en köttbit. Hade blivit tipsad om deras bearnaise-sås i cajun stil och den visade sig vara en höjdare. T o m Anna, som normalt sett hellre skulle tugga på en gammal innerslang än äta bearnaise-sås, tyckte om den.

Vi avslutade kvällen med dessert. På frågan “har ni portvin?” blev svaret “ja, vi har Taylor’s Port”. För mig är det den ultimata indikatorn på god smak eftersom Taylor’s är det bästa portvinshuset i världen enligt min åsikt.

Sammantaget ett riktigt kanonställe! Kan vart rekommenderas. Gärna i kombination med att du senare drar vidare till Red Square för mer drinkar, och kanske till nattklubben X2 som ligger i huset intill. Anna kom hem mätt, trött och med den klassiska ‘jag-vill-inte-lämna-Jakarta’ minen.

Black Cat Jazz and Supper Club
Building: Plaza Senayan Arcadia
New Delhi St. No. 9
Gelora Village, Tanah Abang, South Jakarta

//Jimmy

Avskedsfest och Spritallergi

Jakarta 2007-03-24

En av kollegorna har fått spritallergi.

Vi har ute igår kväll på ett ‘going away’ party för Mr BJ. Han reser hem på obestämd tid till Sverige på fredag kväll. En av våra traditioner här är att vi går ut och firar av den avresande. Så även med Mr BJ. Roffe hade införskaffat en avskedspresent. Boken ‘The Game’ av Neil Strauss.

Vi började kvällen på Tony Romas revbens-restaurang i Senayan. Fortsatte sedan vidare till MyPlace Spa i samma del av stan. Och avslutade på Alexis nattklubb med att dricka upp all sprit vi hade deponerad i baren (En fin service som man borde införa även i Sverige. Eller så behövs det inte eftersom ett helrör i Sverige kostar lika mycket som en ny Fiat Punto vilket gör att folk dricker blaskig ljus fatöl för 50 spänn glaset. Nu minns jag.).

Iallafall så hade vi en helkväll. Även om Mr BJ var lite ur form eftersom han lärt sig att det går fort att anpassa sig till Jakartas nöjesliv, men det tar betydligt längre tid att vänja sig av vid det. Jag är rädd för att han kommer att drabbas av abstinensbesvär hemma i Karlskrona.

Det slumpade sig så att vi hade både en Jim Beam bourbon och en Gordon’s Gin i deponi. Det visade sig vara en farlig kombination. Dagen efteråt så hade en av festdeltagarna fått en allergisk reaktion av spriten. Röda utslag över hela kroppen. Som kliar. Eftersom sjukvården här i Indonesien håller samma klass som Jakartas trafikplannering så flygs sjuklingen ut akut ikväll. Till Shanghai. Där finns ett specialistcenter för allergier som vårt företag brukar anlita.

Ikväll ska jag på ett ‘going away’ party för Anna. Hon åker också hem på fredag. Och precis som Mr BJ så har hon blandade känslor över att resa tillbaka till Sverige. 

Dagens tävling: Vems är följande citat?

"I’m like a drug. One try and you want it all…"

1. Mr BJ förklarar sin effekt på det mosatta könet
X. Anna efter att ha blivit svårt myggbiten på Bali
2. Jan Fredin förklarar varför han alltid får VIP behandling av personalen på MyPlace Spa

Sänd in ditt svar till mailadressen brevid. Rätt svar har chansen att vinna en trasig ukulele upphittad i rondellen i Senayan.

//Jimmy 

Svenska broar, självmord och trygghetsnarkomani

Jakarta 2007-05-21


Ingen bro i närheten men trots det inträffade en olycka

I dagens SvD rapporteras om att svenska Vägverket ska göra s k ‘självmordbroar’ säkrare.

Enligt statistik från Karoliska Institutets centrum för suicidforskning så  gjordes det under perioden 1995-2004 767 st självmord från hög höjd. D v s i snitt 77 självmord av vilka vägverket uppger 40-50 härrör från deras broar.

Enligt Vägverkets egen statistik så omkom 445 personer i trafiken 2006.

Svenska bilister överbeskattas i relation till vad som återinvesteras i vägar och infrastruktur. Regering och riskdag har tagit beslut om nollvision. Aktuell trafiksäkerhetsforskning visar att vägförbättringar är den enskilt viktigaste faktorn för att rädda liv i trafiken. Samtidigt så underfinansieras vägverksets vägsatsningar och viktiga förbättringar skjuts ständigt på framtiden.

För mig är det en uppenbar felprioritering att ta av samma väganslag som ska få ner dödssiffran 445 för att satsa pengar på de 40-50 människor som aktivt väljer att ta sitt liv. När blev Vägverket ansvariga för preventiva åtgärder för physiskt sjuka?

David Eberhard är överläkare i psykiatri och han skrev en debattartikel i DN där han beskrev svenskarna överdrivna räddsla för risker.Och att vi tar till lagstiftning för att föbjuda allting som är farligt. Han kallade detta nationella paniksyndromet för trygghetsnarkomani.

Satsningen på de svenska ‘självmordsbroarna’ är ytterligare ett tecken på hur denna mentalitet leder till konstiga suboptimeringar. Ser man inte ‘dödsvägarna’ för alla ‘självmordsbroarna’? Att ta pengar från plannerade vägprojekt till detta är ren misshushållning med offentliga anslag. Och jag tror att de anhöriga till de 131 som hittills dött på svenska vägar i år håller med mig.

//Jimmy

Weekend på Bali

Jakarta 2007-05-20

Resans mål: en fridfull villa i Seminyak

Resan till Bali blev lite av ett äventyr. Att resa inrikes i Indonesien är att äventyr i sig.

Alla utrop på flygplatsen görs på indonesiska. Tur att jag förstod tillräckligt mycket för att förstå att utropet att planets gate nu plötsligt ändrats. 20 minuter efter det att planet skulle avgå. Väl inne på plats i planet kommer nästa överraskning när jag hör flygvärdinnan hälsa oss välkomna till “flygningen från Jakarta till Yogyakarta”. Men vi skulle ju till Denpasar på Bali! Nu visar det sig att flygbolaget, Lion Air, missat att informera oss om att just denna flygning gick via Yogyakarta, och sålunda skulle ta tre timmar istället för 1:30 som angivits på biljetten.

Yogyakarta lät inte bra. Inte bara för att det skulle ta dubbelt så lång tid att komma fram. Den 7 mars 2007 gjorde ett Garuda plan en s k hård landning där. Men Lion Air har som väl är ett väldigt högt säkerhetstänkande och lämnar ingenting åt slumpen. De tar exempelvis hjälp av passagerarna genom att dela ett bönekort för att säkerställa att högre makter stöttar planet och dess besättning. Man får själv välja mallan hinduistisk, muslimst, protestantisk, katolsk eller buddistisk variant av bön beroende på vilken gud man tror har bäst chans att hålla planet i luften.



Bönebrochyr i planets stolsficka

Väl framme i Denpasar på Bali tog det evigheter att komma ur planet. I samma stund som vi tog mark reste sig alla passagerare unisont upp och började gå mot utgången. Mittgången var belamrad av handbagage och handväskor. Det tog oss 20 minuter att komma ur planet. Och eftersom luftkonditioneringen var avslagen fick vi på så vis en snabb anpassning till Bali-klimatet.


Ett uppfriskande dopp är det första som möter en när man landat på Bali

Vår villa var bättre än förväntat. Och låg tillräckligt avskilt för att vi skulle kunna satsa på en fullkropps-solbränna. Dock brände jag mig lite på fötterna. Hmm. Bali är verkligen en frisk fläkt efter några månader i Jakarta. Det var en fröjd att få se klar himmel och andas ren lugt igen. Och här finns t o m riktiga trottoarer som man kan gå på. Vilket lyxställe.

Och sjyssta matställen finns det gott om. Vill särskillt slå ett slag för Kori Restaurant and Bar i Kuta. Deras lamm är bland det bästa jag ätigt i Indonesien. Och deras australiensiska vinlista är imponerande. Drack en Voyager Estate Cabernet Sauvignon Merlot 2002 som var utsökt. Är normalt inte så förtjust i viner från Downunder, men det här fick mig att totalt omvärdera min uppfattning.

Vi gjorde även tappra försök att boka bord på resturang Ku dé Ta i Seminyak. Men varje gång jag ringde var det fullbokat. Sista kvällen så drog vi dit bara för att dricka drinkar och se solnedgången. Väl där så frågade Anna efter ledigt bord, och vips, så fanns de tre lediga bord precis vid entrén! Förmodligen är det så att dessa bord inte kan bokas via telefon. Vi åt Foie Gras till förrätt, prosciotto-lindad kalvstek respektive krabba och linguine till huvudrätt, samt creme brulé testing platter med Graham’s Vintage Port 1980 till avslutning. Sweet Jeusus, vad gott!

Det enda smolket i bägaren är att vi hela tiden blev tagna för australiensare. Överallt annars i världen hade det varit ok, men Bali är för Australien vad Benidorm är för svenskar. Kombinationen budgetresenärer, rödbrända kroppar och billig öl är lika fatal på båda orterna. Och att ständigt bli antastad av inkastare till barer i Kuta vars primära säljargument är öl för 7 kronor flaskan och ‘the hottest girls in town’ kan tära på tålamodet.

Å andra sidan så märktes det att det var mycket kineser på semester i Bali. Man känner lätt igen dem för de dyker upp i stor grupp, och i bästa fall kan en i gänget engelska. De verkar mest vara på ön för att äta. Öl eller sprit konsumeras måttligt av genetiska skäl. Så om några år kanske det stora landet i öster har fler besökare än det stora landet där nere. Gissar att de billiga ölbarerna då får ge plats för ‘all you can eat buffet’ med kycklingfötter, och reggie-barer byts ut mot karioke-barer.

Nu är Bali-helgen över och vi är tillbaka i Jakarta. Kvar finns bara minnet av ren luft, god mat och riktiga trottoarer.

Mer bilder från Bali finns här!

//Jimmy

Jakarta Floodings

Jakarta 2007-05-16


Instruktiv skylt på allmän toalett i Jakarta

Varför är det alltid plaskvått på herrtoalettens golv och väggar på jobbet?

Frågan dök upp när vi härom kvällen satt på The Edge’s takterass i Kemang och åt.  Bakgrunden är att det i Indonesien finns två typer av toaletter: hål-i-golvet och vanlig toalettstol. Båda är dock extrautrustade med ett litet duschmunstycke eftersom många här inte använder toapapper. Det i sin tur innebär att det spolas en del vatten av vilket en försvarlig del hamnar på golv och väggar. Så varje gång man går på toaletten påminns man om översvämningarna i Jakarta i början av året.

En teori som framlades under middagen var att trycket i duschslangen var så kraftfullt, siffran 2 Bar nämndes, att det var omöjligt att begränsa bevattningsområdet. Den teorin fick dock inget större genomslag, även om tanken på högtryckstvätt verkade rimlig. Och hur skulle man isåfall undvika att blöta ner sina egna kläder? Ingen i sällskapet hade sett någon komma ut från toaletten med blöta kläder på kroppen.

En annan teori var att det var en medveten avspolning av toalettgolv, sits och bakre vägg för att återställa dessa områden efter avslutad gärning. Den backades upp med historier om att landet har 4000 olika stammar av Salmonella, vilket gör att de flesta har kronisk magsjuka. Det i kombination med all stark Sambal-sås man äter till maten skulle vara en rimlig förklaring tyckte någon. Denna teori kändes dock lite för osannolik efter en kort tids eftertanke.

Ifall någon sitter inne med svaret, eller en alternativ teori, får ni gärna höra av er.

//Jimmy

Bloggstatistik

Jakarta 2007-05-14


En liten bit av Brasilien i Blekinge?

Gick igenom de senaste dagarnas bloggstatistik. Jag hade aldrig trott att så många skulle hitta hit till min Jakartablogg.

En kul funktion i statistiken är att man kan se vilka sökord som använts för att hitta hit. Därför vänder jag mig till dig som idag sökte på ‘brasiliansk vax blekinge’: jag ber om ursäkt ifall du inte fann det du sökte efter.

Till alla er andra: tack för att ni tittar in! Jag uppskattar alla kommentarer och feedback som jag får. Försöker svara av mail så gott jag hinner.

//Jimmy