Kakadu

Shanghai 2008-08-30

Roffe och jag testade Kakadu igår. Det är en australiensk restaurang och bar som har den goda smaken att inte dekorera intreören med överbliven rekvisita från Crocodile Dundee IV. Istället så är det råvaror och viner från Oz som är huvudtemat.

Menyn var spännande med både Emu och krokodil. Eftersom jag gillar struts och fått för mig att Emu skulle vara likartad blev det det middagen igenom. Först en Emu carpaccio med senapssås, och därefter Emu som file mignon. Himmelskt gott. En kul detalj var att de hade ett sydaustralienskt vin jag drack med stor behållning på restaurang 30 hemma i Karlskrona i början av året, The Stump Jump 2003 Grenache Shiraz Mourvèdre.

Inte nog med att maten var i toppklass, priserna var sjyssta också. Att hitta motsvarande i Jakarta skulle kanske gå men det skulle kosta därefter. Detta var ett av många bra prisvärda ställen vi testat under veckan i Shanghai.

Nu är det over & out. Dags att packa väskorna, checka ut och resa tillbaka till Sverige i några dagar.

Kakadu
8 Middle Jiangou Road, Shanghai

//Jimmy

On the way to Sweden

Shanghai 2008-08-29

Imorgon tar min vecka i Shanghai slut och det är dax för en blixtvisit tillbaka till Sverige.

Det har varit en upplevelserik tid här, och många gamla bekantar jobbar ju här så kvällarna har varit lika hektiska som dagarna. Ikväll ska jag och Roffe ut på mat och barrunda. Jag hoppas på uppehållsväder, men risken är överhängande att det blir en blöt kväll.

På lördagkväll åker jag.

//Jimmy

A Light Drizzle

Shanghai 2008-08-29


A short relief for all Jakartans in Shanghai missing the floodings from home

I måndags regnade det i Shanghai. Det var det värsta regnovädret på 130 år.

Shanghai Daily rapporterade efteråt att att hela staden stod still p g a allt vatten, och bilar som fick stopp. Det regnade 117 mm/tim. Det är dubbelt så mycket som Sverige har normalt under hela juli månad. I timmen.

På kontoret var det bara halvfullt eftersom många inte lyckades ta sig dit. För mig var det mest en nyttig träning inför den stundande monsunperioden i Indonesien. Jag ger mig tusan på att alla indonesier i Shanghai kom punktligt till jobbet.

//Jimmy

 

Observations

Shanghai 2008-08-26


Latest fashion in Shanghai

Några observationer från min andra dag i Shanghai:

Kinesiska män är inte överdrivet blyga när det gäller att pinka utomhus. Närmsta mur eller buske duger.

När det regnar är det svårt att få tag på taxi. I varje gathörn står 20 pers och viftar efter lediga bilar.

Tunnelbanan är enkel att använda. Kom fram till rätt station på första försöket. Inte så överfullt i vagnen som jag befarat.

Det är sällan långt till närmsta Starbucks.

Det finns motorcykeltaxi (hög igenkänningsfaktor från Jakarta)

Det finns gått om eldrivna mopeder. Bra för miljön men svårt att höra dem när de kommer bakifrån. Tills deras tuta ljuder bakom ens västra öra.

För mitt otränade öra är kinesisk engelska svår att förstå. På kontoret är de flesta duktiga men ute på stan är det ibland omöjligt för mig att förstå.

Ljudnivån på kontoret är normalt något högre än i ett motsvarande svenskt kontorslandskap. Dock ej efter lunch då de flesta ligger med huvudet mot skrivbordsskivan och sover.

Att gå ut på stan iklädd pyjamas eller bara ett par vita kalsonger (om det är varmt) är socialt accepterat.

//Jimmy

Shanghai

Shanghai 2008-08-24

Jag fick mitt kinesiska visa till slut. Inför OS så har kineserna stramat upp visareglerna. Så när jag väl hade rätt papper och rätt stämpel så tog det bara en dag att processa visat. Från Indonesien (!). Så igår checkade jag ut från Gran Mahakam och åkte till Soekarno-Hatta flygplatsen tillsammans med Octa.

Flygplater rymmer så mycket känslor. Glädje och spänning för de som ankommer. Saknad för de som lämnar. Såg ett europeiskt par som sa adjö till sin chaufför. Hustrun storgrät och mannen skyndade sig att ta på sina mörka solglasögon. Kanske hade de varit på semester och fått uppleva hur genuint vänliga indonesier kan vara. Och fått en vän i sin chaufför.  Men ibland hamnar man i lägen där man måste ta farväl och vet att man aldrig mer kommer att träffas. Avsked är alltid svåra.

För mig och Octa var det lättare eftersom jag bara ska vara borta ett par veckor. Först i Shanghai, sedan till Karlskrona och sen tillbaka till Jakarta igen. Denna gång försöker jag få ett indonesikt multiple entry business visa. Förmodligen är det större chans att vinna på lotto än att jag hinner få fram inbjudningsbrev från vårt indonesiska lokalbolag i tid för att hinna söka från Sverige.

Hursomhelt så flög jag till Shanghai idag med nattflyg. Hade tur och fick ett helt tre-säte för mig själv. Hade dock svårt att komma till ro för att sova och vaknade upp okristligt tidigt med en värkande kropp. Ifall det finns någon bekväm liggande sovställning i ekonomiklass för en person som är 183 cm, så behövs det mer än 6 timmar för att mig att finna den.

Lekte turist och tog snabbtåget Maglev in till stan. Det går i 300km/tim och tar en från flygplatsen till östra delen av stan på 7 minuter. Därifrån fortsatte resan i taxi. Jag slogs av hur mycket smog det är här, men också av att trafiken flyter på så bra. Efter nästan två månader i Jakarta framgår skillnaderna mellan städerna tydligt. På många sätt är Shanghai mer high-tech och kinesiskt bombastiskt, men jag saknar de indonesiska leendena.

För mig är det här första gången jag är i Shanghai på sommaren, och grönskan i form av parker och träd är slående. Och det ser fräscht ut. Roade mig med att gå utomhus större delen av dagen för att utforska området där jag bor. Jag gillar redan trottoarerna och att kunna få utföra lite fysisk aktivitet utomhus. Det var söndag och trafiken ganska gles, så jag passade på att ströva omkring och insöp dofter, betraktade lokalbefolkningen och lunchade.

På kvällen tog jag en taxi till ett annat distrikt för att testa en indisk restaurang jag läst om. Bukhara Grill på Hong Mei road påstås vara en autentisk nordindisk restaurang. Min kyckling vindaloo var helt ok, men i ärlighetens namn var det nog ölen som gjorde mest gott.

Avslutade kvällen med traditionell kinesisk massage från en blind kille med brottarkropp. Det påstås att blinda ska vara speciellt bra på att massera, och i detta fall stämde det. Mycket intryck och lite sömn. Nu ska jag krypa till sägs.

God natt!

//Jimmy 

Independance Day

Jakarta 2008-08-17

Idag är det Indonesiens självständighetsdag. Man firar 63 år som självständig nation. Då dagen olyckligtvis infaller på en söndag, och således skulle vara helg hursomhelst, så har presidenten utlyst även måndagen till helgdag. Till hans försvar får man säga att han var ute i god tid. Förra året så förlängdes ledigheten efter ramadan bara någon vecka innan den skulle infalla, och orsakade kaos i alla privata fabrikers leveransplannering.

Likt en brud smyckad inför sitt bröllop har Jakarta nu i en veckas tid ståtat i rött och vitt. Landets färger finns överallt. I banderoller längs fasader, i flaggor på taken. Försäljarna av playboy och färgglada magasin i gatukorsningarna har sedan en månads tid övergått till att sälja små indonesiska flaggor med sugpropp att fästa innanför främre vindrutan. Och försäljningen har varit framgångsrik. Nästan alla bilar har dem.

Firandet innehåller två komponenter. Dels att hylla de som kämpade och dog för att frigöra sig från koloniell styrning. Och som skapade frihetsdeklarationen som är starten till det moderna Indonesien. Dels handlar det om att fira med lekar och uppträde. I varje grannskap stänger man av gatorna och gör om dem till tävlingsarena för en dag. Dessförinnan har man samlat in pengar eller presenter att använda som priser. Alla bidrager på sitt sätt. Fattig som rik.

Så vad har man att fira efter 63 år av självständighet? Med halva befolkningen levandes ifattigdom (enligt UNISEFs definition), årliga översvämningar och en underdimensionerad infrastruktur kan det tyckas svårt att finna saker att fira.

Skrapar man under ytan finns det dock orsak till viss optimism. Korruptionskommittén (KPK) jagar korrupta politiker, domare och åklarare med stor framgång. Och de driver äranden som länkas till landets högsta skikt, t o m hela vägen till presidentens ena svåger. Luftföroreningarna här är svåra, men omställningen till naturgasdrivna fordon har börjat. Bränslesuventioner till bilismen, som på senare år rivit allt större hål i satsfinanserna, har reducerat och kommer att minska ytterligare. Konstititionen har inskrivet att minst 20% av statsfinanserna ska gå till till utbildning, och nästa år ser det ut som att det kommer att infrias. Så långsiktigt finns det saker som går i rätt riktning.

Kortsiktigt kan man alltid glädja sig åt att presidenten fick sitt första barnbarn idag på självaste nationaldagen. Han avbröt delar av firandet och åkte till sjukhuset istället. Och så vann Indonesien sitt första OS guld. I nationalsporten badminton.

//Jimmy

Rustique Grill and Wine

Jakarta 2008-08-12

Att starta en restaurang mitt inne i ett stort köpcenter brukar inte vara förenat med några större gastronomiska ambitioner. Men mitt inne i Plaza Senayan finns undantaget från denna regel. Rustique är en europeisk bistro med förkärlek för välhängda biffar. De erbjuder Dry age beef, men min favorit var deras foie gras. Stekt anklever och äppel blandat till perfektion.

Att de dessutom har en bartender som kan blanda Jakartas bästa Strawberry Caprioska gör ju inte stället sämre.

Rustique Grill and Wine
Plaza Senayan, 4th floor
Jl. Asia Afrika No. 8
Jakarta
Phone: +62 (0)21 5785 2760

//Jimmy

Expats, crime and copy violations

Jakarta 2008-08-08

Husorganet Jakarta Post berättar idag om att myndigheterna på östa Java kommer att börja stävja problemet med utlänningar som är här med felaktiga visa. Det finns stora skillnader i bemanningsmyndighetens officiella statitik och polisens statistik över utlänningar boende i regionen.

Företag som anställer en utlänning måste betala 100 USD/månad till staten. Men det är inte bara de förlorade intäckterna som är ett problem enligt myndighetschefen. Risken är dessutom stor att dessa utlänningar skulle ägna sig åt drogförsäljning, industrispionage, terrorism eller upphovsrättsbrott.

Det framgår ej till vilken grad möjligheten till lukurativa sidoinkomster för myndighetens personal haft någon inverkan på beslutet att göra denna insats.

//Jimmy

Café Batavia

Jakarta 2008-08-03

Café Batavia: The best cultural institute in Kota

Törstande efter kultur drog vi till Jakartas historiska museum, Museum Fatahillah, i Kota. Museets namn kommer från en muslimsk krigshjälte som återtog Sunda Kelapa från Portugiserna och döpte om staden till Jayakarta. Vilket således gör honom till Jakartas grundare.

Museet ligger vid torget Fatahillah Square i närheten av Kota tågstation. Utsidan och entrén såg slitet ut, men man ska ju inte döma en bok efter dess omslag. Utom i detta fall. Jag gillar normalt att gå på museum men det här var en erbarmlig upplevelse. Slitna lokaler är väl en sak, men kvalitén på utställningen var urusel. Den skulle enligt uppgift berätta historien om Jakarta fram tills nu. Men bestod till största delen av trämöbler med snöre runt så att man inte skulle frestas att nyttja dem. Skyltarna, när sådana fanns, var på både indonesiska och engelska (kors i taket). Men informationen förmedlade var av typen “liten träsoffa från 1800-talet”. Ingenting om hur utställningsföremålen relaterade till stadens historia. Urtrist.

Jag roade mig med att fotografera brandsläckare. Vissa såg ut att vara äldre än de utställningsobjekt de skulle skydda.

Vi beslöt att göra pinan kort och dra till Café Batavia och äta istället. Detta är en av Jakartas äldsta restauranger inrymt i ett hus från tidigt 1800-tal. Bottenplanet är bar och café med en scen för husbandet. Övervåningen inrymmer Churchill Bar och restaurang. Det påstås att detta ställe varit listat i Newsweek Internationals lista över världens bästa barer.

Hur som helst så slog det museet med hästlängder. Vi slog oss ner i sofforna lagom till när husbandet började lira lugna jazzklassiker. En kall Bintang smakar alltid som bäst efter en stund ute i värmen. Stället kan närmast beskrivas som Jakartas motsvarighet till Singapores Raffels bar. På båda ställena kan man (efter några drinkar) känna historiens vingslag. Men Café Batavia är mindre pretentiöst och sunkigare.

Café Batavia
Taman Fatahillah
Kota, Jakarta, Indonesia
Tele: +62 (0)21 691 5531

//Jimmy

En Dag i Singapore

Jakarta 2008-08-02

Mitt indonesiska 30-dagars visa håller på att gå ut. Så för att kunna förlänga det så krävs en trip ut ur landet.

Så i fredags packade jag min väska och åkte till Singapore på en endagstripp. Såg fram emot en trevlig kväll i Singapore med god mat och lång sömn. Det sket sig.

Allting började bra. Det tog visserligen två timmar i taxi att ta sig till flygplatsen men jag var där i god tid för avgång 19.05. Väntan. Ingen boarding. Och så ett utrop där planet försenas p g a tekniskt fel. Detta upprepades tre gånger. Kom iväg 23.30 och insåg att min kväll i Singapore ersatts av en kväll på Jakartas flygplats. Inte fullt lika roligt. Kom i säng vid fyra på lördagsmorgonen men lyckades förhandla mig till sen utcheckning från hotellet.

Singapore och Jakarta är som två helt olika världar. I-land mot U-land. Fina vägar med lite trafik, gentemot underdimensionerat vägnät med ständiga köer. Men det jag gillar bäst med Singapore är den rena luften. Lördagen var en klar solig dag med blå himmel. Sikten var helt fri från smog.

Annars känns Singapore lite som Sverige i den bemärkelsen att man har en massa varningar för farliga saker överallt. Kör taxin fortare än 100 km/tim? Då klingar en liten varningsklocka. Bildas en trafikstocking en mil framför? Då lyser varningstext på infotavlor längs vägen. Skyltar med "Speeding Kills" längs motorvägen.

En dag i Singapore räckte. Kom tillbaka till Jakarta och var lite nervös inför mitt möte med immigrations. Jag hade ju inte ens varit borta 24 timmar från landet. Och immigrations är mer kända för sin förmåga att pressa folk på pengar, än för sin höga servicenivå. När det väl var min tur, efter att ha köat i evigheter, så tittade immigrations-officeraren misstänkt på mig. Han inledde med: Du har varit här och arbetat tidigare… Japp, svarade jag, det var förra året men i år är jag här på semester.

Han tittade på passet igen. Funderade lite och sa sedan: Det är var ju trevligt. Och så fick jag min inträdesstämpel. Och så var jag tillbaka i Jakarta igen. Efter att ha sett det perfekt tillrättalagda Singapore kändes det skönt att vara här igen.

//Jimmy