Art Exhibition

Jakarta 2009-11-29

Aira hade med sig sina bästa teckningar från skolan med sig hem i torsdags.

Hon hade nämligen funderat och kommit fram till att en av väggarna i matrummet såg kal och trist ut. Så hon och jag gjorde en konstutställning m h a tejp (och en pall till Aira). Resultatet blev så bra att Aira bestämde sig för att det behövdes en skylt för att få den där proffsiga framtoningen.


Ini samua bisa lihat: För alla att se

Så som en tidig julklapp följer här vår konstutställning till familj, vänner och fans. Klicka för större bild.


Part of the art exhibition


Yellow Bird eating Red Flower


Blue Eyed Lion


T-Rex with a necklace


Smiling Girl with T-Shirt


Green plant with gold glittery flowers

Utställningen är öppen från 26 november tills tejpen börjar lossna.

//Jimmy

Språkförbistring

Jakarta 2009-11-27

Svenska är tidsfixerade. Det är inte indonesier.

Därför kan det vara bra att känna till att vissa till synes universala tidsangivelser har en annorlunda mening här. Exempelvis ordet imorgon. För en indones kan imorgon inträffa inom en till fem dagar. Det är alltså ingen precis dag, utan en benämning på närtid. Det finns således viss risk för missförstånd ifall du blir lovad att få någonting imorgon. Därför använder jag veckodagar istället när jag talar. Det är ingen garanti för att saker kommer i tid, men det är en annan sak.

Samma sak gäller ordet igår. Det sträcker sig en till fem dagar bakåt i tiden.

Sedan finns det vissa uttryck som är väldigt talande för kulturen. Ifall du frågar en indones ifall denne är gift, och så ej är fallet kommer den att svara belum (inte ännu). Samma sak med ifall han har några barn. Belum!

I affärskulturen är artighet en dygd. Alla email börjar vanligtvis med Dear. En gång förklarade en kollega till mig att avsändaren av ett email var väldigt arg och upprörd. Varför tror du det, frågade jag. Men se, sa min kollega, mailets hälsningsfras är ju Hi. Det använder avsändaren bara när han är riktigt upprörd.

Att få en förfrågan från en kund om att undersöka om hans förslag går att genomföra, är det indonesiska sättet att säga att det är så här det ska vara.

Artighet är ett av det svåraste kulturella områdena att hantera eftersom det bygger på att man förstår vilka normer en viss kultur bygger på. Som västerlänning känner man sig ibland som en elefant i en porslinsbutik, eftersom man inte förstår dessa informella regler. Ett sätt att lära sig är att iaktta sina lokala kollegor och hur de hanterar besvärliga situationer. Specifikt att försöka se vad de inte gör som hade känts normalt i västerländsk affärskultur. När jag efteråt frågad dem om vad hade hänt ifall du sagt si och så, har jag fått några av mina bästa insikter i den svåra konsten att vara artigt på indonesiskt vis.

//Jimmy

Pepparkakor

Jakarta 2009-11-27


Dags för morgonfika!

Jag var på Ranch Market igår och handlade mat. Till min stora glädje hittade jag svenska pepparkakor.

Ens perspektiv på svenska produkter förändras lite när man bor utomlands. Att lägga vantarna på ett paket Anna’s pepparkakor eller fika med Ballerina-kex får en helt ny dimension. I Sverige hade jag aldrig köpt pepparkakor med artificiell citronsmak, men här har de en annan attraktionskraft. Morgonens fika med tillhörande cappuccino fick lite guldkant.

Idag är det Idhul Adha (se förra årets blogg-inlägg) och vi är lediga. Octa köpte den traditionsenliga geten igår kväll. Han bor hemma hos svärmor i väntan på kniven. Hon har för övrigt flyttat till nytt hus då taket i det förra började läcka, och fastighetsägaren inte hade några planer på att reparera.

Ingen som just nu är i Jakarta kan undgå att det är regnperiod. Korta perioder av strålande solsken avbryts abrupt av massivt regn. I vanliga fall kan det regna ett par timmar, men på senare tid har det regnat konstant i många timmar i sträck.

Detta får två praktiska konsekvenser. Dels att trafiken går det i snigelfart (eftersom motorcyklister tar skydd under alla broar och överfarter och således proppar igen all annan trafik), dels att alla förseningar eller problem förklaras med “it’s the rain season” följt av en axelryckning. Så du kom två timmar för sent till mötet? Oh, it’s the rain season. Varför har fastighetsskötarna inte fixat den trasiga AC-aggregatet ännu? Well, it’s the rain season now you know.

Ifall ursäkter var en säljbar naturresurs skulle Indonesien vara det rikaste landet på jorden.

Simma lugn.

//Jimmy

Visum till Indonesien

Jakarta 2009-11-20

Läste idag i DN om visum till olika länder och tänkte passa på att ge en kort översikt över visumregler för svenskar här i Indonesien.

För dig som ska hit på kortare tid som turist, eller för möten/work-shops så finns Visa-on-Arrival (VoA). Det finns för 7 dagar (10 USD) respektive 30 dagar (25 USD) vistelse och utfärdas på vissa av landets större flygplatser (ex Soekarno-Hatta i Jakarta och Ngurah Rai på Bali). Man kan betala med kreditkort men eftersom flygplatsens kortläsare verkar vara ett måndagsexemplar rekommenderas att ha med kontanta dollarsedlar. En gång fastnade jag i visa-kön p g a strulande kreditkortsläsare efter en 20 timmarsresa, och fick vänta en extra timme på att komma in i landet. Slutsats: växla till dollar på föregående flygplats.

Skulle du vilja turista längre, kan man ansöka om 60 dagars turist-visa hos indonesiska ambassaden i Sverige. Gemensamt för alla dessa tre visa är att de inte går att förlänga med mindre än att man reser ut ur landet och tillbaks igen. Notera att dagarna räknas inklusive ankomstdagen. Over-stay kostar 200 000 IDR per dag och betalas kontant till immigrations tjänstemannen vid utresa.

Ifall du ska hit och göra någon typ av arbete så är det business-visa som gäller. Söker man ifrån Sverige så får man 60 dagars single-entry visa. Detta kan förlängas i Indonesien. Det går även att få upp till 12 månaders multiple-entry visa, men så vitt jag känner till kan man bara ansöka om det efter ankomst till Indonesien. D v s man ankommer 30 dagars VoA och söker genast nytt visa.

Ska du arbeta här på längre tid (sex månader eller mer) så gäller speciella regler. Du får då ett multiple-entry visa samt ett KITAS, vilket är ditt tillfälliga uppehålls- och arbetstillstånd. Detta gäller svenskar som arbetar i Indonesien, och vanligtvis är det det lokala bolaget som hanterar tillståndsprocessen. Här är en bra länk som beskriver vad som gäller. 

Som extra bonusinfo för er som ankommer till Soekarno-Hatta i Jakarta och finner att immigration kön känns oändlig. Det finns en "snabbfil", eller jalur cepat som vi säger här.  Leta upp en uniformerad immigration-tjänsteman och fråga efter "speed lane" och ha 100 000 IDR i handen, och vips kommer du igenom på två minuter.

//Jimmy

Vatten över (mät-)huvudet

Jakarta 2009-11-17

Jakara Globe skrev igår att stadens early warning system för ökade vattennivåer blivit det första offret i årets monsun-säsong.

En automatisk mätstation för vattennivåer sköljdes bort när vattenflödet ökade. Lyckligtvis hade någon hållit koll på stationens prekära läge och lyckades rädda dess radiomast innan konstruktionen brast. Myndigheterna i Jakarta lugnar dock allmänheten med att de nu monitorerar vattennivån manuellt.

Måndagen blev ännu en dag med stillastående trafik när vattenståndet på vissa strategiska genomfartsvägar i södra Jakarta nådde 50 cm.

//Jimmy

Bali Update

Legian 2009-11-14

Gårdagens middag på Jimbaran Bay Seafood (JBS) fick höga poäng avseende romantik och skaldjur. Det var längesedan jag åt grillad hummer. Är är säker på att jag fick i mig den perfekta mixen av Omega3 fetter och fotogen för att leva ett långt friskt liv.

Vi försökte oss på lite barhopping i Seminyak, men fastnade på Mannekepis. Kom tyvärr för sent för att hinna avnjuta en cremé brulé för köket hade stängt. Lyckligtvis var baren fortfarande öppen och de trollade fram en extra stark kopp balinesiskt kaffe. Kvällens baand var ett lokalt bluesgäng förstärkt med valda delar av publiken på sång och elgitarr.

Octa ville göra klubbhopping på Jl Double Six. Vi hann med tre ställen innan klockan blev fyra och det var dax att åka hem. Som vanligt fanns det inga Blue Bird taxis utan bara lokala friåkare utan taxameter.

Idag har vi slappat på hotellet, Padma i Legian. Det är alldeles nyrenoverat och fräscht. Inte så mycket australiensare heller. Inför kvällens middag har jag hittat åtta nya ställen med goda rekommendationer. Får se hur många vi orkar testa.

//Jimmy

Off to Bali

Legian 2009-11-13

Imorse var det dax för en tur till immigrationsmyndigheten för att förnya visa och arbets/uppehållstillstånd. Tack vare modern IT teknologi går de praktiska momenten väldigt fort. Det hindrar dock inte att alla tjänstemän där från att maska så mycket de kan, för att på så sätt säkerställa att det finns en marknad för förmedlare som betalar dem extra för "expresshantering" (läs en vecka istället för två månader).

Det som tog längst tid var som vanligt att ta sig till och från immigrations. Morgontrafiken i norra Kemang är ingen höjdare. Lät det dock inte störa mig eftersom jag var trygg i förvissningen att vi idag skulle smita iväg från smogg och trafikkaos, för en romantisk weekend på Bali.

Så ny är vi här på Gudarnas Ö. Mätta och belåtna efter en seriös sea-food middag i Jimbaran, där vågorna ackompanjerades av ett strandband med förkärlek för amerikanska 60-tals schlagers. Nu är det dax att avsluta. Vi ska fortsätta till Seminyak för efterrätt och vätskekontroll.

//Jimmy

Mobilt Internet

Jakarta 2009-11-10


Small but yet so good

Jag minns när jag för första gången testade mobilt 3G internet i Sverige och imponerades över dess kvalité.

På papperet så ligger de tjänster som erbjuds i Indonesien ganska långt efter de svenska. Och med tanke på hur dåligt de mobila 3G nätet fungerar för tal och SMS så har 3G internet aldrig känts som ett alternativ här. Men förra veckan berättade Stefan om att Indosats mobila märke IM2 hade en tjänst som erbjöd “full speed” internet med 3GB nerladdning i månaden. Därefter så börjar de strypa hastigheten.

Så vi gjorde en beställning och idag fick jag mitt IM2 paket med SIM-kort och ett AT&T Sierra Wireless 885 USB modem. Det var lite pill att installera eftersom den engelska instruktionen inte var för detta modem eller AT&Ts anslutnings-applikation. Men jag lyckades få igång allting innan jag drog på kundmöte. och sitter nu i bilen tillbaka och skriver denna text. Och det fungerar mycket bättre än jag vågat hoppas på.

Anslutningen var uppe nästan hela vägen till kundens kontor. På en dryg timme behövde den anslutas om ett par tre gånger. Hade jag under motsvarande tur ringt ett långt samtal med mobilen hade det dött betydligt oftare! Det är ingen raketfart men helt ok för att hantera mail och surfa.

Men det som känns bäst är att kunna omvandla dötiden i trafiken till något konstruktivt. Bara det är värt de 200 K IDR som det kostar per månad. De har ett sinnrikt system så tjänsten är pre-paid. När man aktiverar första gången får man 30 dagars service. Därefter har man 90 dagar på sig att fylla på med 200K IDR igen innan abonnemanget dör. Detta IM2 paket heter Broom Unlimited.

Sitter just nu vid ett rödlyse vid Jl Radio Dalam och kör speedtest.net. 0,23 MBit nerströms och 0,04 MBit uppströms är ju ganska blygsamt men fungerar ok för mitt mobila kontor. Den bästa trafiktristressdödare jag testat på länge!

(har testat ytterligare: ~0,24 MBit nerströms och ~0,23 MBit uppströms) 

//Jimmy

Celebrating 400++ posts!

Jakarta 2009-10-05

När jag startade denna blog i mars 2007 hade jag aldrig kunna drömma om att den skulle leva så länge. Jag jobbade några månader i Jakarta och tänkte skriva för nära och kära om vad jag upplevde.

Nu är bloggen inne på sitt andra år och för ett tag sedan passerade antal inlägg 400-strecket. Men vad som är mest glädjande är de mail som nya och gamla läsare skickar med feedback. Det är kul att få höra av andra svenskar som reser hit, och att andra personer har haft nytta av vad de läst här.

Tack till alla er som följer bloggen, och fortsätt gärna skicka mail.

//Jimmy

Keep Romance Alive!

Jakarta 2009-10-04


The way to a womans heart can only be found wearing clean pajamas

Dagens historia är hämtad från Jakarta Globe som rapporterar om Malaysia.

I Malaysia har oron länge stigit inom landets ledning p g a den ökande trenden bland landets muslimer att skilja sig. I ett försök att göra någonting åt denna farsot har staten dragit igång en kampanj för att hjälpa gifta par rädda sitt äktenskap.

Paren erbjuds speciella klasser där de bl a uppmanas att bada tillsammans för att främja intimiteten i förhållandet. Fruarna får även tips om hur de kan göra sig mer attraktiva, bl a genom att använda parfym eller piffa upp samlivet m h a sexiga underkläder.

Även männen får hjälp att förbättra sig. De uppmanas byta till ren pyjamas oftare, och försöka minska sin kroppsodör.

Vem sa att romantiken var död?

//Jimmy

Reunion with Miyabi in Puncak

Jakarta 2009-10-04


Miyabi never went to Octa’s elementary class, yet she appeared at the re-union

Octas klass från grundskolan höll återföreningsfest i helgen.

De hyrde en villa i Puncak, en bergsby strax utanför Bogor. Jag och flickorna hängde också med. För en gångs skull så var det en hel del indonesier som jag kunde prata engelska med. Min indonesiska är väl i nivå med en två-årings, så oftast brukar det fungera bättre i sociala sammanhang att prata engelska.

Vi sammanstrålade i Puncak på lördagsförmiddagen. Villan var helt ok även om vyn mot bergen var något begränsad. Det kompenserades av en stor pool och en trädgård fylld av blommor. En sak som var skönt med detta gäng var att det var så avslappnade och prestigelösa. Trots att de inte setts på 15 år, så fanns det ingen tvekan att ta med sin gamla mamma för att fixa käk. Eller att svida om till myspyjamas två minuter efter ankomst. Ett motsvarande arrangemang i Sverige hade nog haft lite högre svansföring.

En annan sak man nog inte hade gjort på en svensk återförening är att ta med sin laptop fylld med japanska porrfilmer, och stänga in sig i ett rum med andra killar för lite kulturell stimulans. Octa uppmärksammade mig på att några av killarna hade en Miyabi-festival på rummet. En av de gamla matlagande mödrarna snappade upp att det var något kul i ett av rummen och frågade nyfiket till Octa vad pojkarna gjorde. “De lyssnar på musik”, försökte Octa men se det ökade bara nyfikenheten. Lyckligtvis inträffade en matlagningsincident som krävde omedelbar insats av den nyfikna mamman. Är inte säker på att det skulle blivit ett “happy ending” ifall hon blivit varse om fröken Miyabis insats i rummet bredvid.

Puncak visade sig vara det sämsta ställe man kunde vara på en helg. Trafikköerna är nämligen sinnessjuka. Samma resa som tog 20 minuter in till Puncak på lördagen, tog 3,5 timmar ut från Puncak på söndagen. Förväntningarna på frisk bergsluft grusades p g a det konstanta bilköerna ut från byn. Vi kommer nog inte att åka dit igen i närtid.

//Jimmy

Moral Spectrum

Jakarta 2009-10-04

Förra fredagen firades Halloween.

Firandet är ett nytt fenomen i Indonesien, men här är man snabb på att ta till sig traditioner som uppmuntrar till fest. I tidningen rapporterades det dock om att firandet inte fallit alla i smaken. En fest i Kalimantan fick oväntat besök av sedlighetspolisen sedan grannarna klagat på att några av tjejerna hade allt för sexiga Halloween-kostymer. Den lokale polismästaren förklarade att festdeltagarna visserligen inte hade brytigt mot någon formell ordningsstadga, men av hänsyn till samhällets rädsla för omoral hade polisen tvingats ingripa.

I en pågående rättsprocess anklagas landets ledande korruptions-utrotare för att ha idkat utomäktenskapligt umgänge med hustrun till en affärsman som senare mördades. I åklagarens framställan framgår med stor detaljrikedom de praktiska aspekterna av denna relation. Detta har resulterat i kritik mot åklagarämbetet som anses göra allt för att driva på sensationslysten i detta åtal. Efter att detaljerna lästs upp i direktsänd TV, stämde en av försvarsadvokaterna in i kritiken genom att skämtsamt påstå att han fick erektion när han hörde åklagarens framställan.

Idag på lunchen var jag inne i en av Jakartas mest fashionabla shoppinggallerior. På en 3×5 meters affisch med rubriken "What is a Brazilian?" förklarades fördelarna med detta syd-amerikanska fenomen.

Det finns ett stort spektrum på vad som anses offentligt accepterbart här. Lika ofta som jag förvånas över hur traditionella vissa delar av samhället är, lika ofta överraskas jag av en liberal attityd jag inte förväntat mig.

//Jimmy