Helgkul

Jakarta 2010-09-30

Fredag förra veckan gick i den tyska matens tecken. Vi hade biljetter till den 22:a årliga Oktoberfesten på hotell Ariaduta. Vi var där för första gången förra året, och det är en kanonfest. Ironiskt nog är det förmodligen den enda oktoberfest där ölen hamnar i skuggan av maten. Dels för att de serverar baskig Heiniken. Dels för att maten görs av influgna tyska kockar med importerade råvaror. Årets umpa-bumpa band, direkt från Bayern, hade en sångerska i 60-årsåldern med förkärlek för joddling. Hon joddlade i varje låt, och till slut blev det lite Maria Carey-effekt, d v s samma intonering hela tiden. Det blev dock bättre ju mer hennes alkoholintag ökade, eller var det kanske mitt eget? 

Lördagen gick i vilans tecken.

I Söndags var det dax för det årliga Walkathon racet anordnat av Austrailian International School. Förra året gick Aira och Andini fyra kilometer var på ren vilja. I år hade de skaffat sponsorer (inklusive Octa och mig). Som vanligt är upplägget att man sponsarar dem per varv de går, och behållningen går till välgörande ändamål. I år var det ett center för djurskydd samt en organisation som stöder ensamstående mammor. T o m Octa drog på sig träningskläderna. Fast sanningen att säga var de lite trånga över hennes mage.

När eventet var klart hade tjejerna avverkat sex kilometer. Det måste vara något slags årslängsta i Indonesien, där ingen går längre än till närmsta taxi. 

Eftermiddagen spenderades på ett poolparty i Hampton Park. Tjejerna badade, jag grillade och Octa åt. Det var en blandad grupp med västerlänningar och indonesier. Mycket snack och ännu mer mat. Tyvärr fick vi sluta i förtid eftersom himmelens portar öppnade sig i en störtflod. Men det gjorde ingenting. Eftersom det var den första helgen på länge som jag var ledig med familjen.

//Jimmy 

Idul Fitri 2010

Jakarta 2010-09-11

Det är alltid en speciell stämning kvällen innan Idul Fitri. Trettio dagars fasta är över och så är den mentala förnyelseprocess som ramadan innebär.

Ramadan erbjuder möjligheten att förbättra sig som människa. Det är en tid då för eftertanke och reflektion av det egna jaget, relationen till andra och till Gud. Det är tiden då muslimer fokuserar på att vara goda och givmilda. Att känna ödmjukhet inför sin egen livssituation, och ge stöd till andra som är mindre lyckligt lottade. Rik som fattig ger efter sin egen förmåga.

När ramadan lider mot sitt slut, och förnyelseprocessen renat och fått fram en ny bättre människa, är det dax att fira Idul Fitri. Iklädda hela och rena kläder, för att representera det nya jaget, gör man avbön för sina tillkortakommanden under det gångna året. För en utomstående kan det först tyckas vara lite översvällande när alla från företag till privatperson ber om ursäkt. Men då ska man betänka att i indonesisk kultur förekommer normalt sätt inga ursäkter. Det är liktydigt med att erkänna ett begånget fel, och därmed förlora ansiktet. Alltså är Idul Fitri ett av få tillfällen på året då det är ok att be om förlåtelse för begångna fel. Man ger varandra kollektiv förlåtelse, och försöker förtränga gamla oförrätter.

När trummorna kallar till bön kvällen före Idul Fitri uppkommer en elektrisk känsla äver hela Jakarta. Från tusentals minareter runt om i stan hörs böneutroparna deklamera takbir, "Allahu Akbar", fyrverkerier lyser upp himmelen, och i ett gathörn i närheten spelar en grupp unga män taktfast på getskinnstrummor. Inte ens regnet kan hålla människorna borta från gatorna. Hukande under träd, eller med paraplyer i händerna söker de sig ut för att vara del av det som nu händer.

Idul Fitri är här. Mohon maaf lahir dan batin (Eng.: Forgive my physical and emotional wrongdoings).

//Jimmy

Haunted by Rats

Jakarta 2010-09-08

En sak har jag lärt mig. Råttorna får alltid sista ordet.

Jag skrev tidigare om hur små fyrbenta besökare höll oss vakna om nätterna. Ratbusters var här och gjorde processen kort med dem. Efter att ha fångat in ett par råttor så la dom i all välmening ut gift på de ställen där råttorna påträffades.

Förra veckan kom de tillbaka för en ny inspektion. De berättade stolt, på råttfångares vis, att de nu påträffat ännu en död råtta. Denna gång ovanpå innertaket vid Andinis rum. Nöjda med sin egen insats, samt förvissade om att de nu hade ett övertag mot smågnagarna, la de ut mera gift.

Så i mitten av förra veckan noterade Octa att det luktade illa på ena toaletten. Hon har nu tack vare sin graviditet luktsinne som en engelsk blodhund. Själv kände jag ingenting och slog bort tanken.

Detta tills vi kom hem i söndags efter vår weekend i Bandung. En mystisk mörk smutsbrun fläck i badrummets innertak hade nu dykt upp. Och vad mer vad. En stark söt stank hade nu spritt sig i hela utrymmet. Ratbusters kom hit igen. Denna gång var det en råtta stor som en övergödd svensk skogskatt som valt badrummets innertak som sitt sista vilorum.

Ratbusters taktik med kilovis med råttgift har nu tillfälligt fått omprövas. De letar nu efter en större fångstbur. Vi får se vem som i slutändan får sista ordet. Just nu ser det ut att bli råttorna.

//Jimmy

Ambassadröstning

Jakarta 2010-09-07


En nöjd förstagångsväljare

Riksdagsvalet stundar ju som bekant snart i Sverige.

Jag och Stefan kände båda att vi var beredda att kämpa oss genom Jakarta-trafiken till den svenska ambassaden i Kuningan. Vi måste alla vara beredda att sitta i trafikköer för att försvara vår svenska demokrati. Dessutom var det första gången för oss båda att rösta på en ambassad, och vi var lite nyfikna på hur det skulle vara.

Något stressigt visade det sig. Eftermiddagstrafiken i Kuningan var mördande. Med bara 20 minuters marginal innan vallokalen skulle stänga för dagen slängde vi oss ut från bilen och tog oss till fots i riktning mot ambassaden. Vi gled genast upp till nionde våningen och fann en trevlig vakt som lotsade oss direkt till vallokalen. Jag hade förväntat mig köer av ivriga svenskar på jakt efter kuvert och valsedlar. Fast i verkligheten var det inga köer och vi fick riktig VIP behandling. Det gick snabbare än när jag senast röstade i Sverige.

Efteråt drog vi till Loewy mitt emot ambassaden för att fira med en bit mat. Och kände oss som två små kuggar i det demokratiska maskineriet. Glada i förvissningen att vi lyckats med vårt uppdrag.

//Jimmy

Beauty and Brains

Jakarta 2010-09-07

Årets kandidat från Indonesien till Miss Universumtävlingen, Qory Sandioriva är i blåsväder. Hennes insats i skönhetstävlingen har gjort stora avtryck i hemlandet, men kanske inte på det sett som var avsett. 

Skönhet i all ära, men vilka krav kan man ställa på landets skönhetsambassadör när det gäller förmåga att göra sig förstådd på engelska? Debatten går just nu het här över huruvida det är fröken Qorys språkfärdigheter som är hennes största brist, eller ifall det är hennes brist på omdöme som gjorde att hon inför miljoner tittare avslöjade sin relation till en man som samtidigt dejtade ett två andra kvinnor. Detta i ett land där man helt inte ens ska hålla varandra i handen förrän före giftermålet.

Redan nu har det dykt upp T-shirts till försäljning med fröken Qorys numera klassiska citat: "when you down, a woman can make you ‘up’".

//Jimmy 

Om Kriget Kommer

Jakarta 2010-09-07

Indonesien är ett stort land både till befolkning och yta sett. Trots det finns här ett lille-brors komplex till grannländerna som ibland får smått bisarra uttryck.

Det senaste i raden är några parlamentarikers uppmaning till president SBY att kalla hem den indonesiske ambassadören från Kuala Lumpur, och förklara krig mot Malaysia. Orsaken. Att tre indonesiska statstjänstemän blev anhållna av Malaysisk gränspolis under en inspektion av ett område där de båda länderna ligger i territorial-dispyt. Indonesiska gränspolisen hade tidigare anhållit några Malaysiska fiskare som opererade inom nämnda område.

När statstjänstemännen anhölls sågs detta som en skymf mot det indonesiska nationalkänslan. Samma indonesiska politiker som inte lyckats behandla mer än 17 lagförslag på 11 månader, hade plötsligt tid att ge intervjuer till media för att ge röst åt sin indignation. Vi fick veta att de lömska Malaysierna ännu en gång försökte få hela Indonesien att förlora ansiktet. Naturligtvis fanns det bara ett svar på denna oförrätt. Krig.

Exakt hur den indonesiska militärapparaten skulle ta sig an Malaysia var något oklart. Krigsmakten här må ha stora budgetanslag, men de balanseras med stora utgifter till alla flerstjärniga generaler och deras familjer. Militären äger sedan gammalt industrier  och företag och fungerar som en dolt stat i staten. De är kort sagt för upptagna med annat för att hinna utkämpa krig.

Ett antal små men högljudda partier demonstrerade förra veckan utanför Malaysias ambassad i Kuningan. För att understryka sitt budskap kastade de mänsklig avföring på ambassaden. Indonesisk retorik i praktiken.

Trots att de flesta jag känner här är generade och tar avstånd från dessa stolligheter, är medierna förhållandevis okritiska i sina kommentarer. De berättar om en gradvis stegrande ilska mot Malaysia, bl a för att runt 120 indonesier hålls fångade där anklagade för narkotikabrott. Båda länderna har dödsstraff för narkotikasmuggling. I Jakarta Globe berättade en tårögd pappa historien om hur hans son blivit dömd, och nu satt i malaysiskt fängelse. Men pappan visste att sonen var oskyldig eftersom denna hade ett gott hjärta.

Indonesien har just nu runt sex procent BNP tillväxt, vilket är bland de bästa i regionen. Men samtidigt så ökar hela tiden importen och de inhemska företagen får allt tuffare att verka på sin hemmamarknad. Insikten om att Indonesien behöver modernisera och effektivisera sitt näringsliv och statsförvaltning, och satsa på infrastruktur och utbildning är tyvärr inte allmänt spridd. I en kultur där yta är allt, och innehåll är sekundärt, är en välpolerad självbild viktig. Indonesiska såpoperor erbjuder ett av de bästa prismorna att se in i denna självbild. Här finns ingen fattigdom. Alla går i fina skolor och kör europeiska lyxbilar. Livsproblemen kretsar här kring svårigheterna att välja rätt i konsumtionens djungel.

Genom att fokusera på en yttre fiende slipper man adressera sina egna tillkortakommanden. Det är en avsiktlig strategi. En strategi som säkerställer status quo. 

//Jimmy

Skönhetssömn på Sheraton

Bandung 2010-09-05

De senaste veckorna har varit ganska hektiska på jobbet. Så att fly stan och dra till Bandung var en lättsåld idé. Vi slängde oss ut i det ständiga exodus av bilar som varje helg stömmar ut från Jakarta. Tre timmar senare var vi framme vid Sheraton i Bandung.

Det är som en minivariant av Balisemester, med ett sjysst hotell, bra pool. Och framför allt lugn och ro. Vi hade stora planer för gårdagskvällen, men det slutade i kollektiv skönhetssömn. Jag sov säkert i 12 timmar. Kan inte minnas när det hände senast.

Aira och Andini gillade det stora badkaret, fast Aira klagade på hotellets badskum. Fast det visade sig att hon hällt i munvatten i badet vilket gav henne och Andini en fräsch mentoldoft hela kvällen. Vi hade fri tillgång till hotellets drink-lounge. Blev vid incheckningen upplyst om att de p g a ramadan inte hade någon alkohol framdukad, men att det gick bra att beställa vid bordet. Vi slog oss ner på balkongen med utsikt över bergen. Beställde en GT. In kom ett stort glas med 90% gin och en liten minimal skvätt tonic. De tyckte sig veta att västerlänningar inte gillar is eller citron, men uppskattar kicken av en halv flaska gin.

Hotellet var förvånansvärt tomt på gäster. Bredvid oss bodde ett japanskt par på smekmånad. Jag vet det eftersom Octa gick till fel rumsdörr och bankade irriterat när barnen inte öppnade tillräckligt fort. Hon blev minst sagt förvånad när dörren öppnades av en japan endast iförd handduk.

Sheraton Bandung höll bra klass på det mesta. Fast frukosten var ganska medioker i jämförelse med andra fem-stjärniga hotell. De prioriterade väl starka drinkar framför färska frallor.

//Jimmy

Bandung Weekend

Bandung 2010-09-04

Octa tyckte det var dax att ta en minisemester. Sâ denna helgen är vi pâ Sheraton i Bandung.

Ren luft, massor med fjärilar och utsikt mot bergen i fjärran. Just nu avfyras det fyrverkerier inför upptrappningen till Idul Fitri. Ibland behövs det lite berg för att kunna koppla av på riktigt.

//Jimmy