Problem och försäljning

Jakarta 2011-03-31

I tisdags hettade det till på jobbet.

En av våra största kunder hade ett driftavbrott och felet pekade rakt tillbaka på vår levererade produkt. Det blev inte bättre av att när vi började nysta i det föregående händelseförloppet fann saker som tydde på att vi strulat till det ordentligt. I Indonesien blir efterspelet till ett driftstopp lätt en fråga om att hitta syndabockar. Och syndabockar riskerar att få epitetet "f d" framför sin titel.

På kort tid lyckades vi mobilisera krafter från olika delar av organisationen för att lägga ihop pusslet kring vad som gått fel, och definiera planer på hur vi skulle kunna finna konkret bevis kring hur problemet uppkommit.

Som vanligt när man frågar är det ingen som vill erkänna att de eventuellt haft ett finger med  i spelet. Speciellt inte hos en kund. Alla spelar oskyldiga och hoppas att de ska klara sig helskinnande ur knipan.

Som leverantör måste man dessutom spela sina kort försiktigt. Det är en sak att kunna leda i bevis att någon hos kunden begått ett misstag, och en annan sak hur man presenterar det. Ifall vi skulle lägga alla bevis på bordet och exponera Mr X som felkälla, skulle denne totalt förlora ansiktet. Och det skulle slå tillbaka på alla chefer ovan honom. Så hur hantera situationen?

Vi beslutade oss för att presentera de bevis som uteslöt oss själva som felorsaken. Och att visa exakt hur felet uppstod genom felaktig hantering av produkten. Men när det gällde vem som gjort vad, och exakt vad de gjort precis innan felet uppstod utelämnade vi.

Idag hade vi kundmöte. Utfallet blev att den chef som förväntat sig bli avslöjad med byxorna nere, inte blev direkt utpekad. Och att vi fick dem att gå med på att förbättra hur hanterar formell kommunikation kring produktförändringar. Och som grädde på moset bad de oss ta fram ett förslag på en ny produkt för att undvika liknande problem i framtiden. Allt tack vare att vi lyckades rädda ansiktet på rätt chefer, och vända ett kompetensproblem hos kunden till en produktlösning från oss.

Det som för 48 timmar sedan var en potentiell risk för resultera i förlorade affärer, slutade således med ett nytt  säljuppslag. Det är dagar som denna som gör arbetet här så tillfredsställande.

//Jimmy

Möteskultur

Jakarta 2011-03-26

Under de senaste tiden har jag varit på en hel del kundmöten där svenskar gjort presentationer för indonesier. Med vissa mindre undantag har samtliga presentationer varit katastrofer. Inte för att budskapet eller presentationsmaterialet varit dåligt. Utan för att presentatören p g a oförstånd upplevts som arrogant och lyckats få publiken att slutna lyssna.

Så ifall du har planer på att resa drygt 24 timmar till Indonesien för att förmedla ett budskap, kan ett par minuters läsning på denna blogg vara en god investering. Annars är risken stor att du bara slösar tid och pengar i onödan.

VIP Kultur
Läs på om din tänkta publiks bakgrund och bedrifter. Indoneser uppskattar smicker, och att kunna slänga in en referens till detta i inledningen av presentationen är ett tecken på respekt och visar att du är påläst.

Få motparten att känna sig speciell och betydelsefull oavsett deras verkliga befattning. Indonesien är en VIP kultur där status och anseende har större betydelse än levererade resultat.

Respekt
Respekt är A och O i indonesisk kultur. Tyvärr är det inte alltid så lätt för en svensk att förstå de oskrivna regler som gäller för ett respektfullt beteende. Och till viss del finns det en förståelse för att västerlänningar är lite konstiga, vilket ger ett visst mått av förlåtelse för smärre misstag. Men ifall man har otur kan man trampa i klaveret rejält.

En viktig grundregel, ifall du är leverantör,´är att låta din kund få känna att de har högre status och kunnande än dig själv. Så föreläs inte för dem, eller tala om explicit vad de borde göra. Det kvittar ifall du vet bättre, eller ej. Det kommer att uppfattas som respektlöst, och du gör bara bort dig. Har du tur blir du bara persona non-grata, men i värsta fall kan du bli utskälld på sittande möte. Det har hänt. En bättre strategi är att ge förslag till kunden och be dem ta dem under övervägande. Då riskerar inte motparten att tappa ansiktet inför sina kollegor.

Det samma gäller ifall kunden kommer med förslag. Oavsett hur tokigt du tycker det är, så kritisera aldrig deras förslag som orealistiskt eller dåligt. Den som givit förslaget kommer då att tappa ansiktet. En bättre strategi är att inleda med att ge någon typ av bekräftelse tillbaka till förslagsställaren, för att sedan indikera att det kan finnas andra komplicerande faktorer att ta hänsyn till. Har du en bra din relation med motparten kan du diplomatiskt förklara problemen direkt. Annars kan det vara bättre att ta en AP och återkomma med en rekommendation. Du förlorar tid, men bevarar relationen.

Ifall motparten kommer med ett felaktigt påstående, så påpeka det inte. Då förlorar de ansiktet. Be istället om att få göra ett förtydligande, där du förklarar hur det ligger till utan att nämna det felaktiga påståendet.

Tänk också på att Indonesien är en ålderscentrisk kultur, så respekt för äldre är viktigt. En 25-årig säljare kan göra bort sig total om han inte visar tillbörlig respekt för en äldre kund. Så skratta åt deras skämt, avbryt dem inte och ta en lite mer passiv roll än mot din gamle farfar i Skövde.

Bekräfta
Ödmjukhet är ett bra redskap för att framstå som respektfull. Ett klassiskt sätt är att bekräfta motparten genom att återknyta till vad de sagt. "Som ni så korrekt påpekade…", "mycket bra fråga", "ni har helt rätt" är konversationens smörjmedel och ger en respektfull ton.

Ditt Kroppsspråk
Om du sitter. Var framåtlutad med anteckningsblock framme och pennan i handen. Då undviker du att luta dig bakåt, lägga ena benet över det andra eller någon annan ställning som kan upplevas som arrogant.

Om du står. Tänk på var du har händerna. Håll dem i brösthöjd ifall du brukar gestikulera. Annars håll dem korsade över magen. Undvik att peka på någon eftersom det anses vara respektlöst. Håll inte höfterna med händerna i sidan eftersom det signalerar att du vill slåss. Ha inte handen i byxfickan eller bakom ryggen. Dolda händer signalerar dolda avsikter.

Var noga med att hålla ögonkontakt med den som pratar, oavsett hur länge.

Din Attityd
Som nybörjare i Indonesien kommer du ha svårt att skilja mellan en CTO eller en ingenjör som deltar på samma möte. Så i ett större sällskap måste du visa samma intresse, engagemang och respekt till alla. Annars riskerar du att uppfattas som arrogant.

Se också till att vara utvilad och alert till mötet. Trötthet kommer att få dig att göra alla de där omedvetna felen i kroppsspråk som kommer att döda ditt budskap. 

Språkbarriärer
Minns du hur jobbigt det var första gången du såg en engelsk film utan undertexter? Hur du fick koncentrera dig så mycket på att förstå orden att det ibland var svårt att minnas handlingen? Då vet du hur det känns för många indonesier att ha möten på engelska. Så ifall du inte vet att din lokala motpart är bra på engelska, utgå från att de inte är det, och anpassa budskapet därefter. Ett bra tips är att upprepa kärnbudskapet flera gånger och från olika vinklar. Förvänta dig inga förtydligande frågor ifall de inte förstår din poäng. Att erkänna att man inte förstår kan av vissa upplevas som att man tappar ansikte.

Risken är stor att mötet efter en stund kommer att gå från engelska till indonesiska. Ifall det inträffar, tänk på följande. Visa intresse mot publiken genom att ta på ett intresserat ansiktsuttryck och följa samtalet med ögonen. Sitt inte tillbakalutad i stolen, eller försjunken i din telefon. Lär dig spela intresserad även om mötet drar ut på tiden på indonesiska. Ifall du tror att diskussionen behandlar något viktigt, avbryt och be om en kort sammanfattning på engelska. På så sätt kan du fortfarande hjälpa eventuella lokala kollegor. Be om en summering av vad som överenskommits i slutet av mötet.

Uthärda
Förutom språkbarriären, finns det andra beteenden på möten som kan vara bra att känna till. Planerad starttid kommer med all säkerhet inte hållas. Detta är ingen tidscentrisk kultur. Du förväntas självklart komma på tid, men inte din motpart. Det är också en del av spelet mellan leverantör och kund. Kunden tar sig rätten att styra leverantörens tid.

Under mötet så kommer det förmodligen att ringa i mobiltelefoner, plinga SMS notifieringar, och pratas i smågrupper. Det är bara att bita ihop. Samma sak ifall någon börjar röka. Alla ovanstående beteenden är acceptabla i indonesisk m
öteskultur.

Bli inte förvånad om en massa okända och till synes orelevanta personer dyker upp till mötet. De har säkert hört att det kommer att delas ut matpaket, och är nyfikna på att se vad som är på menyn.

//Jimmy

Brevbomb

Jakarta 2011-03-19

Bomben briserar 48 s in i inslaget

Igår morse när jag tog bilen till jobbet var gatan utanför vårt bostadsområde fullt av poliser. Ett stort område var avspärrat. Säkerhetsvakterna vid vår entregrind förklarade att man hade funnit en misstänkt brevbomb.

Dagarna före har det man funnit tre brevbomber. Alla riktade mot liberala muslimer som tagit ställning mot radikala islamister. I torsdags t ex fick en välkänd musiker en brevbomb till sitt hus i Pondok Indah. Hans hem ligger bara några hundra meter från Pondok Indah Mall och mitt företags kontor.

Lyckligtvis så var den misstänkta brevbomben i vårt grannskap falsk. Det var ett normalt paket. Fast polisen tog inga risker. De spärrade av gatan, flyttade TV journalisterna 10 meter bort från paketet (Safty First!), och sprängde sedan av en laddning.

Tidigare i veckan fann man en riktig brevbomb i hemmet hos Ulil Abshar Abdalla, ordförande för Liberal Islam Network. Ett bombdesarmerings team från anti-terrorist styrkan Densus 88 larmades in. Men under tiden de kämpade sig igenom Jakartas eftermiddagstrafik bestämde sig de lokala poliserna att ta saken i egna händer. Utrustade med den senaste tekniska utrustningen (d v s vattenslang och en kniv) började de desarmera bomben. Laddningen var placerad inuti en bok. När laddningen var frigjord försökte polismannen plocka bort den med handen. Då smällde det.

Baserat på vad jag sett än så länge är jag mer rädd för polisen och deras inkompetens i att desarmera, än jag är för brevbomber.

//Jimmy

Banankille

Jakarta 2011-03-16


"Hoppade över smakportioner och gick direkt till tex-mex" (Solsidan)

Idag smakade Adam banan för första gången. Det var jätte-gott.

Nu väntar vi med spänning på när han kan börja äta Chicken Tikka Masala, Spare Ribs och farmors fläskkotletter.

//Jimmy

Bloggtips

Jakarta 2011-03-15

Dagens tips: vill passa på att slå ett slag för äldre inlägg på denna blogg. Jag började skriva 2007 och arkivet innehåller massor av inlägg och historier från Jakarta.

För att läsa äldre inlägg, sök m h a månadsarkivet i den högra kolumnen.

Mycket nöje.

//Jimmy

Svenska Ambassaden i Jakarta

Jakarta 2011-03-09


Adam visiting the Swedish Embassy in Jakarta

Svensk statsförvaltning brukar normalt sett inte vara en källa för positiva överraskningar.

Därför blir man alltid lika förvånad de gånger man söker hjälp hos ambassaden i Jakarta. UD personalen är alltid lika trevliga och hjälpsamma. Under åren har de varit behjälpliga med en hel del saker. För oss som normalt mest upplever indonesiska tjänstemän blir upplevelsen så mycket starkare. Att stiga in på ambassaden i Mega Kuningan är lite som att resa till månen. Det känns i alla fall lika annorlunda.

Vi var där förra veckan för att namnregistrera Adam och ansöka om samordningsnummer. Det sistnämnda är ett personnummer för utlandsfödda svenskar. Tack vare att jag och Octa var gifta vid Adams födelse så blir han automatisk svensk medborgare. Han är dessutom indonesisk dito och kan ha dubbla medborgarskap fram tills han fyller 18. Sedan kräver den indonesiska staten att han väljer ett medborgarskap. Problemet är bara att fram tills nu existerar inte begreppet uppehållstillstånd i Indonesien. Du är antingen expat på arbetsvisa (som jag är), eller indonesisk medborgare (som Octa och flickorna). Så det finns inga tillfälliga eller permanenta uppehållstillstånd.

Detta ställer till det för barn som Adam. Ifall han väljer svensk medborgarskap som vuxen, avsäger han sig i praktiken möjligheten att bo och arbeta i Indonesien. Så ifall hans gamla mor bor här och behöver hans omvård får han komma hit på 60 dagars turistvisa. Att flytta hit igen och arbeta kräver sponsorskap från ett internationellt bolag.

Lyckligtvis så ser man just nu över immigrationslagstiftningen i Indonesien. Förhoppningen är att man skall kunna få uppehållstillstånd här på samma sätt som i andra länder. Så håll tummarna för Adam. Med lite tur hinner det indonesiska parlamentet få till en ny lag på kortare tid än 18 år.

//Jimmy

Charlie Sheen och Jakarta Expats

Jakarta 2011-03-08

Just nu pågår the Charlie Sheen show för fullt. Charlie blev sparkad från TV serien Two and a Half Men av CBS förra veckan, och har sedan dess givit den ena förvirrade intervjun efter den andra. Bakgrunden till nedläggningen av TV serien och uppsägningen av Sheens kontrakt är att CBS till slut tyckte att verklighetens Charlie Sheens vilda privatliv, inte återspeglade värden som TV seriens karaktär Charlie Harper skulle bli förknippad med. Verkligheten överträffar fiktionen hundra gånger om. Och seriens annonsörer tröttnade på att bli förknippade med vilda parties, droger och porraktriser.

Så finns det en lärdom för oss andra i Charlie Sheens öde? Svaret är ja.

Att leva ett liv som en rockstjärna, för att citera ett av Sheens uttryck, är en enkel match i Jakarta. Indoneser i stan ser upp till människor med pengar, och som västerlänning betraktas du automatiskt som rik. Många som kommer hit upptäcker snart att stan är full av bra restauranger, hippa barer, coola nattklubbar. Med pengar i fickan är det inte svårt att bli kung i baren. Lägg sedan till att Indonesien har en VIP kultur som överträffar det mesta i västvärlden (USA undantaget). Alla med pengar får total VIP behandling. Faktum är att VIP har blivit så vanligt att det skapats en ny term, VVIP, för att särskilja presidenter och andra högdjur från vanliga dödliga med OK kreditgräns på sitt Master Card. Så det är lätt för en Evert från Eksjö att bli lite fartblind här.

En av de bästa råd man kan ge till nyanlända är. Glöm inte bort att under den glättiga ytan är Jakarta fortfarande ett väldigt traditionellt samhälle. Saker som familj och religion spelar ofantligt större roll här än i Eksjö. Så ifall du vill stanna kvar här gäller det att förstå betydelsen av att konsumera nöjeslivet med måttfullhet. Det är ingen merit att skapa sig en image på jobbet som party-Evert. Du kanske tror att du kan charma de lokala sekreterarna med historier från ditt vilda uteliv, men du har fel. Det enda du kommer att uppnå är att befästa stereotypen av västerlänningar som omoraliska och med avsaknad av självkontroll.

Lärdomen från Charlie är att det finns ingen skillnad mellan vad du gör i privatlivet, och vad som händer på jobbet. Som expat representerar du och din familj företaget och dess rykte 24 timmar om dygnet. Att göra en blunder som blir officiell är oftast liktydigt med att bli hemskickad. Omvänt, så kunde ju Charlie hittat på vad han ville så länge det inte skapade löpsedlar i pressen. Det gäller att förstå att som expat här har man ögonen på sig. Officiellt kräver visa-reglerna att man har en så unik kompetens att ingen indones kan utföra ens roll. Samtidigt finns det massor av unga högutbildade indoneser som kämpar med att få kvalificerade jobb. Lägg sedan till ett expats har minst fem gånger högre lön än de lokala.

Så man behöver inte vara raketforskare för att förstå att det finns en underliggande friktion mellan expats och lokala. Samt att överträdelser av sociala eller religiösa normer kan få ödesdigra konsekvenser.

//Jimmy

Brunch at Shangri-La

Jakarta 2011-03-06


Aira has her own food favorites

Förra helgen hade vi dubbla bemärkelsedagar. Dels firade jag och Octa två-års bröllopsdag. Dels var Adam en månad gammal. Det var två mer ursäkter än vi egentligen behövde för att fira med en traditionell Jakarta brunch.

Shangri-La är en gammal favorit och deras indiska matsektion är superb. Förra året hade de en svensk kock som gjorde ett gästspel med lite traditionella svenska rätter. Till min stora glädje så blev gravlaxen så populär att den numera är en stående del av menyn.

Tjejerna älskar efterrättssektionen. Aira fick utlopp för sin kreativitet genom att använda flytande choklad, mashmallows och strössel för att göra ätbara konstverk. Hon uppskattade smaken, och jag och Octa att för en gångs skull inte hade choklad över hela sig.

Fler bilder finns här.

//Jimmy

Adam’s New Hairstyle

Jakarta 2011-03-06


Before: Hair line like Daddy

 


After: Easily misstaken for Bruce Willis

Octa har en teori om att Adams hår får bättre kvalité ifall bebishåret tar bort, och nytt hår får växa ut.

Så i lördags var det dags för hårklippning. Adam var sin vana trogen lite trött och sov sig igenom hela övningen. Nu ser han ut som Bruce Willis.

Det hela fick mig att minnas när jag gick i högstadiet och mamma Ulla klippte mig. Det blev en perfekt pott-frisyr och resulterade i att jag fick stanna hemma resten av terminen till håret växt ut igen (eller var det kanske bara ett par dagar?). För att inte ge min son liknande men för livet så fick han bära mössa när vi gick ut i helgen. Hans nya indonesiska smeknamn är Mas Topi (möss-lillen), och lär så förbli den närmaste månaden.

Fler bilder från när Adam fick en ny frisyr finns här.

//Jimmy