Jakarta International School

Jakarta 2014-04-20

Veckans stora nyhet i Jakarta var rapporterna om att en sexårig pojke våldtagits på Jakarta International School (JIS).

Pojken, som går på Pre-School på JIS, spenderade plötsligt väldigt lång tid med att kissa hemma på morgonen innan han gick till skolan. När mamman undrade varför, förklarade han att han ville kissa färdigt hemma eftersom han inte ville gå på toaletten på skolan. Mamman märkte att någonting var fel, och fortsatte fråga honom. Till slut kom det fram att pojken hade blivit våldtagen av städarna på skoltoaletten.

Mamman pratade med representanter för skolan och möttes av en rekommendation om att hon inte skulle gå vidare med en polisanmälan. Vilket gjorde mamman ännu mera upprörd. Polisen kopplades in, och än så länge har tre städare anhållits misstänka för inblandning i våldtäkten. JIS är en internationell elitskola i södra Jakarta, och många av våra vänner har sina barn där.

Enligt mediauppgifter hade var förövarna städare från företaget ISS. Övergreppen skedde inne på pojkarnas toalett. Toaletterna är oövervakade. Polisens tes är att detta inte är ett isolerat fall, utan uppmanar alla föräldrar på JIS att vara uppmärksamma på sina barns beteenden.

Skolan kallade föräldrarna till ett internt möte, där pojkens mamma tog till orda. Vad många inte kan förstå är hur en av Jakartas mest resursrika skolor, kan fallera så fatalt i att ha överseende över sina elever. Föräldrar jag pratat med är också frågande till varför skolan väntade så länge med ett officiellt uttalande. Det gick flera dagar av medierapporteringar innan skolledningen uttalade sig.

JIS är en internationell skola som lyder direkt under skolministeriet. I veckan kom det fram att JIS inte har något officiellt tillstånd att bedriva Pre-School. JIS har sedan i början av året uppmanats att göra en formell ansökan. Fram tills nu var det tydligen inget problem från ministeriets sida, men i veckan tvingade de JIS att stänga ner sin förskola och skicka hem alla barn tills dess att tillstånden är säkrade.

//Jimmy

Påsk 2014

Jakarta 2014-04-20

Påsken är en av mina favorithögtider här i Jakarta.

Tredagarshelgen gör att många reser iväg, vilket i sin tur tömmer staden på trafik. En bilresa som förra helgen tog en timme kan nu göras på en kvart. Så under en kort period kan man ta sig vart man vill. Vilket känns otroligt befriande eftersom vi är vana att alltid rätta oss efter trafiken.

Men mest av allt är påsken en social högtid. Vi har umgåtts med våra vänner i området non-stop i tre dagar. Långredagen firades med blandade drinkar i vår compound-lobby. Lördagen möttes vi på Amigos för happy-hour mingel, och söndagen gick i påskbrunchens tecken. Vi tog alla barnen med och och åkte till Gran Melia hotell. Aira och Andini uppskattade som vanligt efterrätterna bäst. Medan Adam gick in för ägg-letar-tävlingen som om den vore en olympisk paradgren. Han kom stolt tillbaka med en korg fylld av kulörta ägg och utropade: “Titta, Pappa! I found eggs”.

Det var första gången som vi testade brunch på Gran Melia. Omdömena från vårt sällskap var uteslutande positiva. Bra selektion av mat från olika länder. De hade t o m gravlax som tyvärr tog slut innan jag hann pröva. Små barn äter gratis och Aira och Andni åt för halva priset. Kvalité och utbud fullt i klass med andra 5-stjärniga hotell i Jakarta.

Annars kommer påsken 2014 gå till historien som det år när en flicka för första gången grät p g a Adam. Det var Adams kompis Milana, en liten blond rysk flicka som bor granne med oss. När hon och Adam går hand i hand lyser hennes ansikte upp som en sol. Men när han lämnar henne, gråter hon som om hela hennes värld har brutit samman.

När jag frågade Adam ifall han tycker om Melina, nickade han och svarade, “she is soo cute“.

//Jimmy

Kok Cinta Indonesia

Jakarta 2014-04-06

Har tidigare skrivit om Sacha Stevenson och hennes YouTube serie om How to act Indonesian. Airas f d lärare från Australian International School, miss Leanne, är med i en ny Sacha serie kallad Kok Cinta Indonesia (Sv övers: Varför Älska Indonesien?).

Har jag nämnt att Jakartas expat värld är förvånande liten?

//Jimmy

Expat Dilemma

Jakarta 2014-04-06

Jag glömmer aldrig kvällen jag fick mitt besked. Långtidskontrakt beviljat i Jakarta.

Det var en fredag och sista dagen av ramadan. Jag tog en motorcykel taxi till Citos för att träffa Octa och ge henne det glada beskedet. Sittandes bakom på en motorcykel medans vi gled genom trafiken kände jag mig verkligen lycklig. Detta var en viktig milstolpe i mitt liv, samtidigt som månader av ovisshet om framtiden nu var över. Jag var redo. Redo att satsa på en karriär som expat. Redo att lämna Sverige, min familj och mina svenska vänner. Och redo att satsa allt för att etablera mig i Indonesien.

Många drömmer o att livet som expat. Äventyret och utmaningen av att arbeta och bo utomlands. Jag gjorde det också. Under mitt första utlandsuppdrag i New Delhi i mitten av 90-talet var det framförallt expat-kollegorna jag jobbade med där som imponerade på mig. Deras erfarenheter av olika länder, deras sociala förmåga, och deras anekdoter fascinerade mig. Och öppnade mina ögon för en värld utanför min egen, och jag började inse att livet hade mer att erbjuda än vad som fanns i min lilla hemstad.

Det är nu sex år sedan jag började jobba permanent i Jakarta. Och samtidigt några av de roligaste sex åren jag har haft sedan jag började mitt yrkesverksamma liv. Men också några av de svåraste. Min pappa dog i cancer en månad innan jag och Octa gifte oss. Jag var inte där när han dog. Men åkte hem tre dagar efter mitt bröllop för att begrava honom. Jag har en underbar familj i Sverige med systrar, mamma, styvmamma och mer därtill. Under alla år jag bodde i Sverige hade vi jättebra kontakt. Men av praktiska själ består vår relation nu för tiden mest av facebook kommunikation och samtal över Skype.

Min lillasyster fick sitt första barn och det tog nästan ett år innan jag fick hålla om honom. Min mamma har varit krasslig och allt jag kan göra är att prata med henne över Skype. Samtidigt har de ett behov av att vara nära mig och min familj, fast vi är sex tidszoner ifrån varandra.

Det finns två sorters expats. De som reser ut några år och sedan återvänder permanent till Sverige. Och så de som stannar ute länge. I vissa fall för alltid. Och många av mina vänner här som varit utomlands länge upplever samma sak. En känsla av otillräcklighet i relationen till sin familj i Sverige och till sina gamla svenska vänner. Och att relationen till Sverige över tiden blir lite Jing och Jang. Det finns saker man saknar och personer man älskar. Men också förväntningar och måsten som dyker upp så fort man kommer hem. Saker som måste göras. Späckade scheman för att hinna med så mycket som möjligt under den korta tid man är i Sverige. För de vissa är en “semester” i Sverige så långt ifrån semester man kan komma. Och när de kommer tillbaka hit är de mer slutkörda än före de reste bort.

Så vänner och familj som läser detta. Tack för att ni förstår, och att ni gör det bästa av vad vi har. Med riktigt goda vänner kan man vara borta ifrån i år, men när man möts igen känns det som om tiden stått still. Livet som expat är tve-eggat, och över tiden lär man sig att uppsatta det goda och hantera det negativa. Men inser också att när man försöker förverkliga sina drömmar finns ett pris att betala.

//Jimmy

Supply Issues

Jakarta 2014-04-05


Disappeared into an alternative supply Universe

Dagens tips handlar om saker man handlar.

En av det första saker man gör som inflyttad till ett nytt land är att försöka mappa sina ursprungliga dagligvaruprodukter med det i det nya landet. Vissa saker hittar man motsvarande bra lokala produkter. För andra inte.

Dock finns det en försvårande faktor för  inköp av dagligvaror. Indonesiska leverans och lagerrutiner. Bara för att man funnit en bra ersättningsprodukt, betyder inte det att man kan lita på att den finns i lager. Eller att den fortsätter tillverkas.  Det senaste offret är Greenfields mjölkprodukter. Förra veckan var de slutsålda överallt. Och en vecka senare är de fortfarande inte tillbaka i sortimentet. Frågar man i livsmedelsaffären får man den uttömmande förklaringen “ej i lager”.

Nu finns det lyckligtvis mer än en producent av mjölk. Men genom åren har ett antal produkter antingen spårlöst försvunnit utan ersättare, eller gjort månader långa uppehåll. Allt från engångs kaffefilter till tavelkrokar har försvunnit i ett alternativt universum i månader. För att senare dyka upp som om inget hade hänt.

Det enda produkter man kan lita på att alltid finnas tillgängliga är nudlar och doftgranar.

//Jimmy

First Day of School

Jakarta 2014-04-02


School Boy

Adam började på förskolan Bambino vid Wijaya, nära vårt hus i Kemnag i onsdags. Han går i en en grupp med åtta barn och två lärare, tre halv-dagar i veckan.

Inför första dagen gjorde vi rigorösa förbredelser tillsammans. Hårklippning. Nya skor. Vattenflaska. Inneskor. Och inte mist  pratade vi om att börja skolan och allt kul man kan göra där. När väl den stora dagen kom var Adam väl förbredd. Han hade packat sin skolväska och var redo för avfärd.

Octa blev lite tagen när hon insåg att hon inte fick vara med under den första dagen. Adam var där tre timmar utan föräldrar första dagen. Det visade sig att allting gick bra. Det var så mycket saker att göra att han glömde bort att han var där utan mamma.

Och så gillade han sin skoluniform och de nya skorna. “The sandals are cool, pappa”.

//Jimmy