Jakarta 2015-02-26
Har jag blivit lokaliserad? Efter sju år i Indonesien?
När jag började skriva denna blogg var den på många sätt ett uttryck för mina egna funderingar kring skillnader mellan västerlänskt synsätt och lokalt. Det fanns ett visst teraputiskt värde i att observera och försöka finna orsaker och verkan.
Efter alla dessa år kan jag fortfarande höja på ögonbrynen över korruption, missriktad nationalism eller uppenbar inkompetens. Men med tiden är detta ingenting som upprör en. Man skakar på huvudet, men kan inte riktigt bry sig.
Jag ska ge ett färskt exempel. Nyligen antogs en lag som säger att alla utlänningar som säker jobb i Indonesian måste genomföra ett indonesiskt språktest för att kvalificera sig. Utöver språkkravet har man per branch lagt till akademiska krav som exempelvis gör att bara 10 procent av de sökande engelskalärarna är kvalificerade att undervisa i Indonesien. Så English First och andra språkinstitut kommer att få stänga ner ifall dessa regler bibehålls.
Är detta kontraproductktivt? Ja. Är det baserat på en misstro mot utländska expats? Ja. Försöker man spela ut de 65 000 utlänska expats som för närvarande jobbar i Indonesien mot de 7.5 millioner (outbildade) indonesier utan arbete? Ja. Är detta ett utslag av polistisk populism? (fill in the blanks yourself). Är vi förvånade eller upprörda? Nej.
Missförstå mig rätt. Jag älskar Indonesien och här därför att saker som är omöjliga i andra länder kan hända här. Men jag kan finner det svårt att mobilisera någon större förvåning längre. Vilket är en utmaning för denna blogg. Jag förstår systemet. Och jag förväntar mig ingen perfektion. Men blir alltid lika imponerad när det händer.
Förra året leverereade vi mobilt bredband till en av Indonesiens största operatörer med över 60 miljoner kunder. Vi gjorde förändringar i deras nät som utökade både kapacitet och funktionaitet med flera gånger mer än vad de tidigare hade tillgång till. Och vi hade inte en enda driftstörning eller kundeskallering. Under ett helt år. “Det är stabilt”, för att citera Gunde Svan. Så min poäng är att med rätt team kan man göra saker skulle uppfattas som snudd på omöjliga i andra delar av världen.
Vilket är en av orsakerna till jag fortfarande är kvar här. Med åren har man blivit mindre förvånad över sakernas tillstånd. Men förändringstakten är supersnabb. Och antal beslutsfattare som behöver komma överens är en bråkdel jämfört med Europa. Vilket sammanfattar dilemmat med Indonesien. Med 250 miljoners mobilabonnenter finns det definitivt en marknad, och med mer än 6% årlig BNP tillväxt finns det en ett köpstarkt kundsegment motsvarande hela Tyskland. Det är inte lätt att hitta en annan marknad som växer så fort, är så stor och med motsvarade möjligheter att influera.
//Jimmy
Jimmy i Jakarta 