Gili Trawanggan Outing

2014-06-22 Gili Trawanggan


Project Team on a much deserved break

Det har varit ett hektiskt halvår för mitt projektteam. Efter förra årets vinna-eller-försvinna har försäljning och leveranser rullat på bra. De senaste månaderna har vi dubblerat kundens kapacitet för att hantera mobilt data, levererat ett helt nytt ramverk för dataerbjudanden, samt flyttat produkter, abonnemang och data trafik från en uppköpt konkurrent in till vår kunds mobilnät.

För leveransteamet innebär detta en lång serie av nattjobb eftersom alla förändringar i mobilnäten normalt görs  mellan midnatt och fyra på morgonen. Slutspurten skedde förra veckan när teamet gjorde tre nattjobb samma vecka. Vi hyrde hotellrum nära kund, och de jobbade i skift dygnet runt i en vecka. Men nu är allting klart i god tid före ramadan och Idul Fitri. Så vi tog hela teamet på tre dagars teambuilding till Lombok och till den lilla paradisön Gili Trawanggan.

Jag var där med familjen 2010 när Octa väntade Adam. Ön är så liten. Man kan ta sig till fots runt ön på en timme. Eller alternativt cykla eller ta en häst-och-vagn taxi. All annan transport är förbjuden. Gili Trawanggan har två andra systeröar, och man tar sig med fördel runt dem med båt. Vi tog en snorklingstur på lördagen i en glasbottnad båt. Korallreven är gråa men fisk finns det gott om. Vi slängde ut lite bröd runt dykplatsen och vips var vattnet fullt av färgglada fiskar. Och de simmade så nära att man kunde sträcka ut handen och ta på dem. Ifall de inte simmat undan förstås.

En av det mäktigaste upplevelserna var att se en stor havssköldpadda på nära håll. Han dök upp under mig när jag dök vid ett korallrev, och vi simmade tillsammans så länge jag orkade hålla andan. Sköldpaddan var supercool och lät sig inte stressas av en blek svensk med cyklop.


Pytt-i-panna

Efter snorkelturen kände jag mig rejält hungrig. Detta kunde lyckligtvis åtgärdas med ett besök på Viking Bar. Ett av få ställen i Indonesien dör det serveras svensk mat. Testade deras pytt-i-panna med ägg. Inte riktigt i klass med den gräddstuvade variant som serveras på Harry´s i Phuket, men klart godkänd.


Pure bliss

Vattnet runt Giliöarna kan vara ganska strömt. Vilket gör att man får ta i för att inte driva iväg. Lyckligtvis fanns det hjälp till hands för att hantera stumma ben. Hittade ett fotmassageställe vid stranden och 90 minuter senare var mina muskler som nya.

Utbudet på ön av mat och dryck är förvånansvärt stort. Hittade t o m en bar med Guiness och Kilkenny på fat, och utropade den omgående till kvällens högkvarter. Restauranger och barer är företrädesvis superbillga-backpacker-hak, eller laid-back-&-relaxed för en publik som dricker Lychee Martinis. Det finns varken asfalt eller krav på formell klädsel så några tjejer jag såg i högklackat och full Jakarta party-utstyrsel kände sig förmodligen rejält over-dressed.

Så kom till slut söndagen och det var dags att packa. Vi åkte motorbåt tillbaka till Lombok där en buss väntade. I Indonesien är det viktigt att köpa med sig souvenirer till familj och vänner. Vi hann med tre shopping ställen. Först ett pärlcenter eftersom Lombok producerar egna pärlor. Sedan ett snacksställe för att handla lokala specialiteter. Slutligen t-shirts och textiler, där jag lyckades hitta tre stora fina lokalt vävda dukar till Octa, och väskor till döttrarna.

Värdet av att göra outings kan aldrig överskattas. Vi har under de senaste året lyckats få ihop ett riktigt starkt team. I nästa skede kommer vissa av våra inlånade resurser från Kina att åka hem och fortsätta stötta oss på distans. Samtidigt som vissa av våra interna administrativa resurser sällan får träffa sina tekniska kollegor. Så en resa som denna är viktig för att bibehålla sammanhållningen och ett bra tillfälle att visa uppskattning för ett väl utfört jobb.

Mer bilder finns här.

//Jimmy

Bambino Fun Circus Fair 2014

Jakarta 2014-06-14


Adams klass i sitt öppningsnummer


Adams klass som clowner


Cirkusens egen musikkår

Adams förskola hade en avslutningsframträdande igår på temat cirkus.

Han hade dessvärre inte hunnit träna lika mycket som sina kompisar eftersom vi hade semester på Bali under delar av repetitionen. Dessutom insåg han inte poängen med att ta på sig konstiga kläder. Vi försökte övertyga honom på alla möjliga vis om att byta om, men han ville inte. Så av hundra barn på scenen var han den ende i vanliga kläder.

Skolan hade hyrt en teater och ställt till med en riktigt seriös produktion. Kostymerna som barnen hade var väldigt imponerande. Så även ljud och ljus produktion. Kan med säkerhet säga att jag under mina skolår inte kom i närheten av denna produktion. De hade t o m tre kameror och två storbildprojektorer så att publiken inte skulle missa någonting.

Efteråt sa Adam att det var kul men att han var rädd för att vara på den stora scenen.

Ett av de bästa framträdandena var musikorkestern med de lite äldre barnen. Killarna på trummor var väldigt övertygande, och den lilla tjejen som spelade xylofon kunde faktiskt spela rätt melodi.

Last Night at Jaya Pub

Jakarta 2014-05-04


Jaya Pub – Where everybody knows your name…

En av Jakartas äldsta kulturistutitioner, Jaya Pub, hade sin avslutningskväll igår.

Efter att ha underhållit Jakarta i snart 39 år, skall byggnden rivas och puben flyttas till ny lokal.  Lokalen ligger brevid Cideng-kanalen. Översvämningar är ett ständigt problem. Därför har stadsledningen infört en förordning om att rensa upp kringa kanalerna och bygga undergållsvägar för att enklare kunna rensa ut sediment.

Jaya Pub är en av mina favoriter i Jakarta. Sedan mitt första besök här 2008 brukar vi gå hit en gång om året, och varje gång händer samma sak. Servitriserna, varar de flesta varit med sedan starten, hälsar och klagar skämtsamt på att vi inte varit där på länge. Och så utbyter jag alltid några ord med Pk Johnny, en av stammisarna här, och kollar ifall han kommer att gå upp på scen.

Igår var jag där med två kompisar, och på vägen dit berättade jag om Johnny och om hur publiken brukar komma upp på scenen och jamma med bandet. Och precis som vanligt när vi kom fram var Johnny den förste jag mötte. Han hade blivit äldre och gick på kryckor. På frågan om han plannerade att spela skrattade han bara till svar.

Vi kom dit strax efter 10 på kvällen och stället var tokfullt. Fick tränga oss genom baren ända bak till biljardbordet för att hitta en plats att stå på. Kvällen till ära hade de flera olika band som spelade. Dock var låtlistorna de samma som alltid. Klassiska nummer som Dancing Queen och Highway to Hell.

Vid midnatt intog stammisarna scenen. Johnny and friends drog av Johnny B Good till publiken stora jubel. Men strax efteråt inträffade det som inte fick hända. Baren sålde slut på Bintang-öl. Så vi fick fira av resten av kvällen med San Miguel. Men en kväll som denna kunde ingenting lägga sordi på stämningen. Bandet ville inte sluta spela. Och publiken vägrade gå hem.

Till slut var det dags att gå hem. Utanför hördes ljudet av moskénernas utrop av morgonbönen. Men allt vi bad om var att den nya Jaya Pub lyckas behålla sin charm.

Uppdatering: Jakarta Post skriver om sista natten med Jaya Pub.

//Jimmy

First Day of School

Jakarta 2014-04-02


School Boy

Adam började på förskolan Bambino vid Wijaya, nära vårt hus i Kemnag i onsdags. Han går i en en grupp med åtta barn och två lärare, tre halv-dagar i veckan.

Inför första dagen gjorde vi rigorösa förbredelser tillsammans. Hårklippning. Nya skor. Vattenflaska. Inneskor. Och inte mist  pratade vi om att börja skolan och allt kul man kan göra där. När väl den stora dagen kom var Adam väl förbredd. Han hade packat sin skolväska och var redo för avfärd.

Octa blev lite tagen när hon insåg att hon inte fick vara med under den första dagen. Adam var där tre timmar utan föräldrar första dagen. Det visade sig att allting gick bra. Det var så mycket saker att göra att han glömde bort att han var där utan mamma.

Och så gillade han sin skoluniform och de nya skorna. “The sandals are cool, pappa”.

//Jimmy

Pre-School

Jakarta 2014-03-13


Adam at (Driving-) School

Att hitta en förskola till Adam har visat sig vara en större utmaning än vi först insåg.

Som ansvarsfull förälder börjar man först med att lista ner vilka krav man ställer på skolan och dess miljö. Självklart vill man ha en skola vars pedagogik matchar ens egna värderingar. Ett annat krav är språk. Det hade varit bra med en blandad engelsk och indonesisk inriktning så att Adam kan stärka sin indonesiska. Möjlighet att leka utomhus i en grön miljö utan avgaser eller billjud. Och med en rimlig kostnadsnivå fakturerad i lokal valuta.

Efter att ha varit runt på ett antal lokala förskolor la vi till ett ytterligare krav. Måste vara på vägen till mitt kontor eller flickornas skola, med maximalt 30 minuters färdväg. En morgon skulle vi testa en skola i närheten av hotell Kristal och Jakarta International School. Det är 6 km färdväg. Just denna morgon hade det regnat. Det tog två timmar att komma fram.

Till slut fann vi Bambino. En förskola 2 km från vårt hus. Adam testade en halvdag tillsammans med mig. De har två pedagoger på åtta barn. De flesta barn är från expatsfamiljer och all undervisning på engelska. Kostar runt 40 miljoner IDR per år (22 K SEK).

Adam gillade utomhusleken bäst. Där fanns både polisbil och grävmaskin. Nu räknar vi ner tills början av april när han börjar på riktigt.

//Jimmy

Santa Fe Owers Club Indonesia Touring

Jakarta 2014-03-10


Car looking small in from of mountain

I söndags drog vi iväg tidigt på morgonen. Bilen laddad med mat och dryck. Dagens aktivitet: biltrouring i bergen kring Bogor med Santa Fe Owners Club Indonesia. Tolv bilar slöt upp för att tillsammans utforska Javas landsbygd.

Turen började på motorvägen i riktning mot Bogor. Men strax före stan svängde vi av mot Cipanas och körde mot Mekarsari Fruit Park. Och fastnade i morgontrafiken tillsammans med alla andra söndagsturister. Efter ett par timmar hade vi passerat trafikstoppet och var ute på landsbygden. Hur mycket långt ut man än kör finnar man alltid motorcyklar och hus. Det finns inte många områden kvar på Java som är obebodda.

Vi lämnade civilisationen (d v s tappade 3G täckning och kunde inte använda telefonen som GPS), och utforskade slingriga bergsvägar, floder och vattenfall. Vi stannade till vid en flod. Barnen där roade sig med att bada samtidigt som deras fäder passade på att tvätta sina motorcyklar i samma vatten. Självklart utan att spilla olja eller bensin. Hmm.

Framme på krönet av ett berg möttes vi av män med hundar. Det var jägare från Sumatra som kommit hit för att jaga vildsvin. Win-win situation. Sumatra killarna får griskött med sig hem, och Javaneserna blir av med vildsvin.

Vi kom tillbaka till Jakarta sent på kvällen efter många långa timmar i bilen. Men det är ett litet pris att betala för ett söndagsäventyr utanför Jakarta.

//Jimmy

Teddy Bear

Jakarta 2013-12-17

Jimmy i Jakarta
Teddy bear

Barnens morfar har lungcancer. Förra veckan blev han sämre och blev tvungen att läggas in på sjukhus. Octa och hennes syskon la upp ett skiftschema så att någon alltid är där hos honom.

I rummet brevid morfars finns en familj med en liten ettårig pojke. Han föddes med ett missbildat anus, och har fått leva med stomi. Familjen bor utanför Jakarta och hade inga sparpengar för att själva betala för en operation. Men lyckades få ekonomiskt bistånd från en hjälporganisation för att betala operera pojken i Jakarta.

Operationen gjordes förra veckan. Men misslyckades. Samma dag som morfar skrevs in fick denna familj beskedet om att en ny operation skulle behöva utföras och att det skulle kosta minst sex miljoner IDR extra (~3 000 SEK). De kontaktade sin hjälporganisation, men fick beskeded att de inte hade mer resurser.

Octa mötte föräldrarna och såg att något inte stod rätt till. När hon frågade var det var började mamman storgråta, och pappan förklarade att de nu inte hade fler alternativ än att skriva ut sonen från sjukhuset.

Octa la upp  en bild på pojken på Facebook, berättade om hans situation och bad alla som ville hjälpa till att kontakta henne. Det som hände sedan var en riktig solskenshistoria.

Genom vänner fick hon Satu Lagi Bar på hotell Kristall att sponsra pojkens operation. Baren skickade en skriftlig finansiell garanti till sjukhuset. Och ytterligare pengar började komma in. T o m grannarna i vårt område har engagerat sig. Hus nummer 23 skänkte både pengar och en teddy björn.

Nu väntar vi bara på att den lille killen skall bli pigg nog att göra sin operation.

//Jimmy

How To Act Indonesian #3

Jakarta 2013-12-15

Jimmy i Jakarta
Sacha and Jimmy

Humor i Indonesien är bäst på youtube.

Och en av de största stjärnorna just nu är Sacha Stevenson. Hennes youtube sida om How to Act Indonesian har just nu över 120 000 prenumeranter, och hon var på senare tid varit en flitig gäst i lokala TV talk-shows. Det finns något exotiskt över en utlänning som t o m kan svära på lokal dialekt.

I söndags åt vi indiskt middag på på Kinara i Kemang. Octas skarpa blick såg plötsligt en kändis i restaurangen. Sacha Stevenson. Iförd en How to Act Indonesian t-shirt.

Fick tillfälle att utbyta några ord med henne. Glöm inte bort att kolla hennes youtube kanal efter nya klipp.

//Jimmy

Bränsle(o)ekonomi

Jakarta 2013-10-26


Törstigare än Charlie Sheen

När vi tidigare i år bytte bil ville man ju gärna tänka på miljön. Och köpa en bil med bra AC och tyst innemiljö.

Valet föll på Hyundai Santa Fe med en turbo diesel motor. Baserat på tidigare erfarenhet borde detta vara ett bra alternativ och ge hyfsad bränsleekonomi.

Några månader senare kan jag bara erkänna att jag hade fel. Bilen snittar 1.7-2.0 liter milen i stadstrafik. Full tank räcker knappt 40 mil. Dessutom gillar den inte den subventionerade dieseln, vilket får dess bränslefilter att täppas igen. Så vi använder bara osubventionerad diesel. Som p g a rupians fall mot dollarn blivit 20% dyrare sedan juni -13, och är dubbelt så dyr som den billigaste dieseln.

Men man sitter jättebekvämt i trafikköerna.

//Jimmy

Oktoberfest(er) 2013

Jakarta 2013-10-26


“Ein Prosit, Ein Prosit…”


Oktoberfest of the Year Award goes to Die Stube

Ett tydligt tecken på att det lider mot höst i Jakarta är Oktoberfest.

Oktoberfester är populära här i Jakarta. Så pass att man måste boka biljetter i god tid. Det gjorde vi först till Die Stube i Kemang. Men det tog lite tid att få bekräftelse ifall, och som backup bokade vi in oss på San Pacific Hotel. Det slutade med att vi fick biljetter till båda festerna. En s k Happy Ending.

För två veckor seden var vi på Die Stubes fest. Bandet Wolx Tirol från Österrike levererade tyska schlagers varvade med Ein Prosit. Eventet hölls i ett stort tält. En separat sektion med matbuffé innehöll allt man kunde önska sig i tysk matväg. Och glada tjejer i “Bintang Beer”-uniform höll gästernas ölsejdelar ständigt fyllda.

Igår var det dags för uppföljning på San Pacific. Oktoberfesten började klockan sex på fredagskvällen. Trafiken var osedvanligt dålig. Tog två timmar att ta sig från kontoret och hem. Snabbdusch och sedan ut i trafiken igen. När vi väl kom fram var klockan tio och matbufféen var på upphällning. Efter att ha tillbringat flera timmar hungrig i trafiken var detta inget idealscenario. Den största behållningen var gästerna vid bordet bredvid som i rask takt gick från normal social berusning till asiatisk tokfylla. Männen sov utslagna framstupa över bordet. Kvinnorna fick spaggettiben vilket omöjliggjorde all förflyttning i upprätt läge.

Och i bakgrunden stod en rad av vakter och städare för att ömsom hjälpa damerna från att ramla ihop, ömsöm torka upp resterna av buffén som stötts upp i en blöt pöl på på golvet.

Det kändes i luften att festen redan hade passerat sin höjdpunkt. Så jag och Octa slog följe med våra kompisar och drog till BATS istället. Inget säger Party! som som en helkväll på BATS. Luften var fylld av romantik och kjolarnas längd skvallrade om att vi gått mot varmare tider.

//Jimmy

Opera Blanc, Pacific Place

Jakarta 2013-10-14


Aira sampling Crème Brûlée at Opera Blanc

Igår firade vi Octas födelsedag på en trevlig italiensk restaurang, Opera Blanc.

Stället ligger i Pacific Place mall i Kuningan. Lite lurigt att hitta först, men till slut fann vi ingången från utsidan bredvid mallens östra entré.

Opera Blanc erbjuder huvudsakligen italiensk mat. Inte helt oväntat finner man både pasta och pizza på menyn. De har ett bra vinsortiment från ~450 K IDR och uppåt. Deras specialité är en avlång enmeters familjepizza. Jag och Andini delade en vanlig pizza, och var båda överens om att det var en av de bästa vi ätit i Jakarta. Fick mig att minnas Pizzeria Sorrento i på borgmästaregatan Karlskrona anno 1983.

Opera Blanc är väl värt ett besök. Aira, snart 10 år och erkänd mat-connaisseur, har redan bestämt sig för att vi ska fira hennes födelsedag där.

Bra service, råvaror av bra kvalité och intim atmosfär är det bästa med Opera Blancs. Adam gillade att de visade Disney Channel på storbilds-TV. Enda negativa var att restaurangen kändes ödslig en tisdagskväll med bara ett fåtal gäster vid borden.

//Jimmy

Wife in Close Encounter with Teenage Boy


Teenage boy, motorcycle and ugly rear-end car bump

Vi hade packat in hela familjen i Octas bil. Det var mitt på söndagen och trafiken var som vanligt ganska gles när vi gled genom Kemangs gator på väg till Pierre och Eva.

Strax utanför Australian International School i Kemang smäller det till bak i bilen. En kraftig stöt knuffar bilen framåt. Samtidigt hörs skrik bakom bilen.

Tre killar på motorcykel hade just rammat Octas bil rakt in i häcken. Ingen av dem hade hjälp. Eller körkort visade det sig. Vi stannade genast bilen och steg ur. MCns motor var fortfarande på, och dess unga förare hade panik. När han rest hojen upp lyckades han släppa kopplingen och köra in i bilen en andra gång.

Killarna försökte smita iväg, men vi lyckades stoppa dem och tvinga in motorcykel, förare och passagerare på en parkeringsplats. Paniken lyste i deras ögen. I Jakarta är det vardagsmat att motorcyklar kör in i bilar, men till 99% försvinner de bara vidare i trafiken. Denna gång var det annorlunda. De hade kört för fort, utan kortkort, med för många passagerare på hojen. Krockat och åkt fast.

Octa förklarade i kort ton vilken de haft tur. Tack vare att bilen var försäkrad kulle det bara kosta 300 K IDR. Utan försäkring; det tio-dubbla.

Föraren försökte prata sig ur knipan. Men snälla frun. Jag är bara en ung student. Jag har inte så mycket pengar på mig. Snälla, låt oss gå. Octa lät sig inte bevekas. Erbjöd sig att skjutsa hem honom till hans familj så att de kunde göra upp betalningen. Då började killen gråta. Nej, snälla. Blanda in in min pappa i detta.

Octa gav honom då ett annat alternativ. Ge mig din motorcykel som säkerhet. Du kan komma hem till mitt hus i norra Jakarta (!) och hämta den när du har sparat ihop pengarna. Nej, snälla frun. Norra Jakarta är ju jättelångt härifrån!

Till slut rinde han sin pappa. Som en halvtimme senare ankom till parkeringsplatsen. Han bad tusen gånger om ursäkt för sin son. Det visade sig vara pappans motorcykel. Pappan betalde, log ursäktande och bad igen om ursäkt. Pojkarna skakade skamset hand med mig och Octa och såg ut som om de ville sjunka ner i jorden.

Nu lär de inte köra för fort igen. I alla fall inte den närmaste veckan. Kanske.

//Jimmy

Kampoeng Maen Fair

Jakarta 2013-07-17


Target practicing with Aira; one shot – one kill

Det hölls en marknad för barn i slutet av Juni. “Kampoeng Maen” betyder by-lekar.

Så vi hade förväntat oss traditionella indonesiska lekar. Istället hade de ett vilda-western tema med cowboys, hästar och skytte.

Adam fokuserade mest på att fiska. Kan förklaras med genetiskt arv från farfar. Ett större frågetecken är varofrån Aira fått sitt intresse för skjutvapen ifrån. Så fort hon såg att det fanns prickskytte med soft-air gun rusade hon dit.

Vi hade en underbar söndagseftermiddag i Senayan. Efter Kampoeng Maen Fair åkte vi in till centrala Jakarta för att se stadens karnevalståg. Varmt, mycket folk, och roligt.

Mer bilder finns här.

//Jimmy