Gili Trawanggan Outing

2014-06-22 Gili Trawanggan


Project Team on a much deserved break

Det har varit ett hektiskt halvår för mitt projektteam. Efter förra årets vinna-eller-försvinna har försäljning och leveranser rullat på bra. De senaste månaderna har vi dubblerat kundens kapacitet för att hantera mobilt data, levererat ett helt nytt ramverk för dataerbjudanden, samt flyttat produkter, abonnemang och data trafik från en uppköpt konkurrent in till vår kunds mobilnät.

För leveransteamet innebär detta en lång serie av nattjobb eftersom alla förändringar i mobilnäten normalt görs  mellan midnatt och fyra på morgonen. Slutspurten skedde förra veckan när teamet gjorde tre nattjobb samma vecka. Vi hyrde hotellrum nära kund, och de jobbade i skift dygnet runt i en vecka. Men nu är allting klart i god tid före ramadan och Idul Fitri. Så vi tog hela teamet på tre dagars teambuilding till Lombok och till den lilla paradisön Gili Trawanggan.

Jag var där med familjen 2010 när Octa väntade Adam. Ön är så liten. Man kan ta sig till fots runt ön på en timme. Eller alternativt cykla eller ta en häst-och-vagn taxi. All annan transport är förbjuden. Gili Trawanggan har två andra systeröar, och man tar sig med fördel runt dem med båt. Vi tog en snorklingstur på lördagen i en glasbottnad båt. Korallreven är gråa men fisk finns det gott om. Vi slängde ut lite bröd runt dykplatsen och vips var vattnet fullt av färgglada fiskar. Och de simmade så nära att man kunde sträcka ut handen och ta på dem. Ifall de inte simmat undan förstås.

En av det mäktigaste upplevelserna var att se en stor havssköldpadda på nära håll. Han dök upp under mig när jag dök vid ett korallrev, och vi simmade tillsammans så länge jag orkade hålla andan. Sköldpaddan var supercool och lät sig inte stressas av en blek svensk med cyklop.


Pytt-i-panna

Efter snorkelturen kände jag mig rejält hungrig. Detta kunde lyckligtvis åtgärdas med ett besök på Viking Bar. Ett av få ställen i Indonesien dör det serveras svensk mat. Testade deras pytt-i-panna med ägg. Inte riktigt i klass med den gräddstuvade variant som serveras på Harry´s i Phuket, men klart godkänd.


Pure bliss

Vattnet runt Giliöarna kan vara ganska strömt. Vilket gör att man får ta i för att inte driva iväg. Lyckligtvis fanns det hjälp till hands för att hantera stumma ben. Hittade ett fotmassageställe vid stranden och 90 minuter senare var mina muskler som nya.

Utbudet på ön av mat och dryck är förvånansvärt stort. Hittade t o m en bar med Guiness och Kilkenny på fat, och utropade den omgående till kvällens högkvarter. Restauranger och barer är företrädesvis superbillga-backpacker-hak, eller laid-back-&-relaxed för en publik som dricker Lychee Martinis. Det finns varken asfalt eller krav på formell klädsel så några tjejer jag såg i högklackat och full Jakarta party-utstyrsel kände sig förmodligen rejält over-dressed.

Så kom till slut söndagen och det var dags att packa. Vi åkte motorbåt tillbaka till Lombok där en buss väntade. I Indonesien är det viktigt att köpa med sig souvenirer till familj och vänner. Vi hann med tre shopping ställen. Först ett pärlcenter eftersom Lombok producerar egna pärlor. Sedan ett snacksställe för att handla lokala specialiteter. Slutligen t-shirts och textiler, där jag lyckades hitta tre stora fina lokalt vävda dukar till Octa, och väskor till döttrarna.

Värdet av att göra outings kan aldrig överskattas. Vi har under de senaste året lyckats få ihop ett riktigt starkt team. I nästa skede kommer vissa av våra inlånade resurser från Kina att åka hem och fortsätta stötta oss på distans. Samtidigt som vissa av våra interna administrativa resurser sällan får träffa sina tekniska kollegor. Så en resa som denna är viktig för att bibehålla sammanhållningen och ett bra tillfälle att visa uppskattning för ett väl utfört jobb.

Mer bilder finns här.

//Jimmy

Santa Fe Owers Club Indonesia Touring

Jakarta 2014-03-10


Car looking small in from of mountain

I söndags drog vi iväg tidigt på morgonen. Bilen laddad med mat och dryck. Dagens aktivitet: biltrouring i bergen kring Bogor med Santa Fe Owners Club Indonesia. Tolv bilar slöt upp för att tillsammans utforska Javas landsbygd.

Turen började på motorvägen i riktning mot Bogor. Men strax före stan svängde vi av mot Cipanas och körde mot Mekarsari Fruit Park. Och fastnade i morgontrafiken tillsammans med alla andra söndagsturister. Efter ett par timmar hade vi passerat trafikstoppet och var ute på landsbygden. Hur mycket långt ut man än kör finnar man alltid motorcyklar och hus. Det finns inte många områden kvar på Java som är obebodda.

Vi lämnade civilisationen (d v s tappade 3G täckning och kunde inte använda telefonen som GPS), och utforskade slingriga bergsvägar, floder och vattenfall. Vi stannade till vid en flod. Barnen där roade sig med att bada samtidigt som deras fäder passade på att tvätta sina motorcyklar i samma vatten. Självklart utan att spilla olja eller bensin. Hmm.

Framme på krönet av ett berg möttes vi av män med hundar. Det var jägare från Sumatra som kommit hit för att jaga vildsvin. Win-win situation. Sumatra killarna får griskött med sig hem, och Javaneserna blir av med vildsvin.

Vi kom tillbaka till Jakarta sent på kvällen efter många långa timmar i bilen. Men det är ett litet pris att betala för ett söndagsäventyr utanför Jakarta.

//Jimmy

Universal Studios Singapore

Jakarta 2012-03-29

Vad vill flickor helst göra när de har lov från skolan? Ifall man frågar Aira och Andini så står en resa till Universal Studios i Singapore (USS) högt upp på listan.

Så denna veckan tog vi en tredagars tur till Singapore, och dedikerade en heldag åt USS. Mina singaporiaska vänner hade varnat mig för att komma på helger eller under perioder när Singapore har skollov. Vi lyckades få en bra slot när i princip bara de internationella skolorna var lediga, och unvek således de värsta köerna.

För oss som mest varit på Tivoli i Köpenhamn, eller Kreativum i Karlshamn, var detta en upplevelse av en annan dimension. Parken består av olika delar, där var sin del har sitt egna tema.

Vi började i Magadascar med en båtresa. Attraktionen är formad som ett stort fraktfartyg, och man åker i en liten båt inuti fartyget. Färden återspeglar high-lights av den första Magadascar-filmen. Fungerade bra för hela familjen inklusive en 14 månaders Adam.

Nästa del var Far Far Away med teman hämtade från filmerna om Shrek. Miljöerna inkluderar bl a ett slott i full skala.

I Lost World finns dels Walterworld från filmen med samma namn, dels Jurassic Park. Den förstnämnda är ett uppträde med stuntmän som spelar upp en historia inspirerad av filmen. Mycket vattenstänk på publiken, explotioner, båtar och t o m ett flygplan (!). Den sistnämnda är en variant av flumride i Jurassic Park miljö. Komplett med forskningsstation, dinosaurier och elstängsel. Eftersom det är en garanterat blöt resa kan man köpa en pancho i plast som skydd för 3 SGD.

Ancient Egypt har ett flertal attraktioner som kretsar kring temat egyptologi och utgrävningar a la 1930 tal. Bl a en inomhus berg-och-dalbana (Revenge of the Mummy) där delar av turen sker i totalt mörker. Det ger en extra dimension att nästan falla fritt i becksvart mörker. Aira och Andini gillade detta så mycket att det behövdes två turer. Adam uppskattade Treasure Hunters, en variant av Farfars Bilar på Tivoli. Fast med skrikande krokodiler, väsande ormar, och gruffande flodhästar längs vägen.

Sci-Fi City är en fantasivärld i rymdäventyrets tecken. Tjejerna favorit var definitivt Battlestar Galactica. En dubbel berg-och-dalbana där den röda linjen (Human) erbjuder en upplevelse utan loopar, medan den blåa linjen (Cylon) har flera loopar och kraftiga korkskruvsböjar. Enligt experterna Aira och Andini var den röda superbra, men den blåa ännu bättre. Detta utlåtande kom efter fyra åkturer. Adam gillade Accelerator, en flygande tekopps karusell, där han åkte sittande i sin pappas knä sjungandes en odefinierbar sång.

Ett gammalt indiantricks är att ta med rikligt med solkydd, hattar, och bekväma skor. Det blir en hel del promenerande under en dag under öppen himmel. Vi såg en del exempel på människor som fått värmeslag. Som nordbo gäller det att dricka hela tiden för att kompensera för värmen. En annan sak att vara förbredd för är att Singapore ligger nästan precis vid ekvatorn och det regnar ofta och häftigt. Vi upplevde en timmes tropiskt spöregn. Ifall vi läst på lite i förväg om vilka attraktioner som befinner sig inomhus hade vi kunnat göra något trevligare än stå under ett plåttak under denna tid.

Före besöket gjorde vi grundliga undersökningar om hur vi skulle få till ett bra pris på entrébiljetterna. Priset skiljer sig från period till period beroende på helger och ledighet. När vi besökte var det officiella biljettpriset per dag: 74 SGD per vuxen, och 55 SGD per barn. Vi hittade inga billigare biljettpaket. Men väl totala paket med hotell, entré, och transfer till och från USS.

Till slut bokade vi via asiatravel.com och fick ett bra totalpris. De hade bra erbjudande där man själv kunde välja hotell (allt från 2 till 5 stjärnigt). Vi bokade Holiday Inn Atrium som ligger mitt emellan Santosa Island (där USS finns) och Clark Quay (där mat och dryck finns). Som extra bonus ingick frukost för hela familjen, samt fri extra- och barnsäng. En extrasäng i Singapore kan lätt kosta nästan 100 SGD per natt (inkl skatt och moms), och hotellbuffé frukost ligger runt 25 SGD per person, så det var en bra deal. Det enda som strulade var att busstransfern från hotell till USS inte hade ett stopp vid just vårt hotell. Det framgick inte vid bokningen utan blev en överraskning när vi fick tidtabellen efter bokningen och fann att vårt hotell saknades. Istället utgick bussen från ett hotell 5 minuters gångväg bort. Jag ringde och klagade men de bara beklagade att erbjudandet var otydligt. I praktiken var det ingen stor sak, men det hade ju varit trevligt att veta innan vi bokade.

En sak jag uppskattar med USS är att ifall man är minst 125 cm kan man åka alla attraktioner. När vi exempelvis varit på Tivoli har de olika minimilängd för nästan varje karusell, och det är alltid en besvikelse för lilla-systern när hennes storasyster kan åka men inte hon. För Adam, som är 80 cm, var utbudet mer begränsat. Är man en familj med bara mindre barn är utbudet fokuserat kring karuseller, mat och mäktiga kulisser, vilket inte riktigt rättfärdigar entrépriset. Ett tips är att kolla in USS hemsida i förväg. Varje attraktion finns listad inklusive regler för minimilängd eller ifall små barn kan åka tillsammans med vuxen.

//Jimmy

Svensk?

Karlskrona 2011-12-21

Dagens tips för utlandssvenskar som ämnar ansöka om nytt pass i Sverige. Kolla upp i förväg vilka papper som krävs för att styrka svenskt medborgarskap.

Igår var det dags att ansöka om nytt pass. Hade ringt från Jakarta för att kolla passexpeditionens öppettider, och ledtid för att få det nya passet. Väl på plats fick jag reda på att det krävdes en utredning för att fastslå att jag fortfarande var svensk medborgare. Jag trodde i min enfald att det svenska giltiga pass jag höll i min hand styrkte just detta faktum. Men så enkelt var det inte. 

Nu hade jag tur. En rutinerad handläggare fanns på plats och kunde på 5 min begränsa antal papper jag behövde fylla i till ett. Men med lite otur, en mindre erfaren handläggare, och en stundande stängning av passexpeditionerna till efter nyår, hade kunnat grusa planerna på att nytt pass före tillbakaresan till Jakarta.

Så är du utvandrad, kolla upp i förväg hur du förväntas styrka ditt svenska medborgarskap. Ring till passexpeditionen och berätta vad du är bosatt. Och se till att du har alla intyg och stämplar i handen innan du ansöker om nytt pass.

//Jimmy

HQ in Jakarta?

Jakarta 2011-05-11

I April 2011 presenterades en intressant studie över vilka städer i APAC regionen som marknaden anser vara bäst lämpade för att placera ett regional högkvarter. Studien, Asia-Pacific Regional Headquarters, har gjorts av Roland Berger Strategy Consultants.

De viktigaste egenskaperna för att välja platsen för HQ är enligt undersökningen:

– Närhet till marknaden
– Gynnsamma lagar och förordningar
– Stabilt och gynnsamt politiskt klimat
– Gynnsamt företagsklimat
– Gynnsamt skatteklimat
– Tillgången till humankapital

Singapore, Hong Kong och Shanghai toppade listan över 15 storstäder i regionen. Jakarta kom trea från slutet i hård kamp med Hanoi och Manila. Läser man studien ser man snabbt att de tre sista i princip alla har samma låga poäng.

Jakarta och Indonesien ligger således långt ifrån att att kandidera som hub för regionala huvudkontor. Indonesien har drygt 230 miljoner invånare. Räknar man bort de hälften p g a låg disponibel inkomst så är det trots allt en stor marknad med en växande urban medelklass. I relation till sin storlek är dock importen och av varor och tjänster väldigt låg. Det beror i sin tur till stor del på ett totalkorrupt tullväsende som gör all handel till och från landet oförutsägbar. Viljan att handla internationellt dämpas kraftigt när kostnaden och leveranstiderna inte går att garantera.

Lagar och förordningar är ett godtyckligt virrvarr, vars enda syfte är att förhala besluts- och tillståndsprocessen. Det finns förstås alltid möjligheten att mot en extra avgift få igenom sitt ärende, men in längden blir detta ett oattraktivt sett för internationella bolag att göra affärer på.

Det politiska klimatet är positivt till utländska investeringar, men samtidigt starkt protektionistiskt gentemot utländskt ägande och utländsk arbetskraft. D v s man tar gärna emot pengarna men vill själv behålla inflytandet vilket blir kontraproduktivt i längden.

Företag- och skatteklimat lider av godtyckliga regler, byråkrati och korruption.

När det gäller humankapital är det i teorin inga problem att finna högutbildad arbetskraft. Begränsningen ligger snarare i att kunna bygga en lokal ledningsgrupp som kan överbrygga Indonesisk och internationell affärskultur. Det finns en brain drain i Indonesien där duktiga seniora tjänstemän och chefer säker sig utomlands. Samtidigt som indonesisk managementkultur fokuserar mer på golf och personlig status, än på operativ produktivitet.

Studien är en av många indikatorer på att Indonesien har en lång resa framför sig. Det positiva är dock att potentialen till förbättring är enorm, och att genomslaget av byråkratiska reformer och korruptionsbekämpning (om det görs effektivt) skulle vara enormt. Redan med dagens många tillkortakommanden har landet en stabil årlig tillväxt på drygt sex procent. Med reformer och bättre styrning skulle Indonesien kunna få tillväxt i nivå med Kina.

//Jimmy

Möteskultur

Jakarta 2011-03-26

Under de senaste tiden har jag varit på en hel del kundmöten där svenskar gjort presentationer för indonesier. Med vissa mindre undantag har samtliga presentationer varit katastrofer. Inte för att budskapet eller presentationsmaterialet varit dåligt. Utan för att presentatören p g a oförstånd upplevts som arrogant och lyckats få publiken att slutna lyssna.

Så ifall du har planer på att resa drygt 24 timmar till Indonesien för att förmedla ett budskap, kan ett par minuters läsning på denna blogg vara en god investering. Annars är risken stor att du bara slösar tid och pengar i onödan.

VIP Kultur
Läs på om din tänkta publiks bakgrund och bedrifter. Indoneser uppskattar smicker, och att kunna slänga in en referens till detta i inledningen av presentationen är ett tecken på respekt och visar att du är påläst.

Få motparten att känna sig speciell och betydelsefull oavsett deras verkliga befattning. Indonesien är en VIP kultur där status och anseende har större betydelse än levererade resultat.

Respekt
Respekt är A och O i indonesisk kultur. Tyvärr är det inte alltid så lätt för en svensk att förstå de oskrivna regler som gäller för ett respektfullt beteende. Och till viss del finns det en förståelse för att västerlänningar är lite konstiga, vilket ger ett visst mått av förlåtelse för smärre misstag. Men ifall man har otur kan man trampa i klaveret rejält.

En viktig grundregel, ifall du är leverantör,´är att låta din kund få känna att de har högre status och kunnande än dig själv. Så föreläs inte för dem, eller tala om explicit vad de borde göra. Det kvittar ifall du vet bättre, eller ej. Det kommer att uppfattas som respektlöst, och du gör bara bort dig. Har du tur blir du bara persona non-grata, men i värsta fall kan du bli utskälld på sittande möte. Det har hänt. En bättre strategi är att ge förslag till kunden och be dem ta dem under övervägande. Då riskerar inte motparten att tappa ansiktet inför sina kollegor.

Det samma gäller ifall kunden kommer med förslag. Oavsett hur tokigt du tycker det är, så kritisera aldrig deras förslag som orealistiskt eller dåligt. Den som givit förslaget kommer då att tappa ansiktet. En bättre strategi är att inleda med att ge någon typ av bekräftelse tillbaka till förslagsställaren, för att sedan indikera att det kan finnas andra komplicerande faktorer att ta hänsyn till. Har du en bra din relation med motparten kan du diplomatiskt förklara problemen direkt. Annars kan det vara bättre att ta en AP och återkomma med en rekommendation. Du förlorar tid, men bevarar relationen.

Ifall motparten kommer med ett felaktigt påstående, så påpeka det inte. Då förlorar de ansiktet. Be istället om att få göra ett förtydligande, där du förklarar hur det ligger till utan att nämna det felaktiga påståendet.

Tänk också på att Indonesien är en ålderscentrisk kultur, så respekt för äldre är viktigt. En 25-årig säljare kan göra bort sig total om han inte visar tillbörlig respekt för en äldre kund. Så skratta åt deras skämt, avbryt dem inte och ta en lite mer passiv roll än mot din gamle farfar i Skövde.

Bekräfta
Ödmjukhet är ett bra redskap för att framstå som respektfull. Ett klassiskt sätt är att bekräfta motparten genom att återknyta till vad de sagt. "Som ni så korrekt påpekade…", "mycket bra fråga", "ni har helt rätt" är konversationens smörjmedel och ger en respektfull ton.

Ditt Kroppsspråk
Om du sitter. Var framåtlutad med anteckningsblock framme och pennan i handen. Då undviker du att luta dig bakåt, lägga ena benet över det andra eller någon annan ställning som kan upplevas som arrogant.

Om du står. Tänk på var du har händerna. Håll dem i brösthöjd ifall du brukar gestikulera. Annars håll dem korsade över magen. Undvik att peka på någon eftersom det anses vara respektlöst. Håll inte höfterna med händerna i sidan eftersom det signalerar att du vill slåss. Ha inte handen i byxfickan eller bakom ryggen. Dolda händer signalerar dolda avsikter.

Var noga med att hålla ögonkontakt med den som pratar, oavsett hur länge.

Din Attityd
Som nybörjare i Indonesien kommer du ha svårt att skilja mellan en CTO eller en ingenjör som deltar på samma möte. Så i ett större sällskap måste du visa samma intresse, engagemang och respekt till alla. Annars riskerar du att uppfattas som arrogant.

Se också till att vara utvilad och alert till mötet. Trötthet kommer att få dig att göra alla de där omedvetna felen i kroppsspråk som kommer att döda ditt budskap. 

Språkbarriärer
Minns du hur jobbigt det var första gången du såg en engelsk film utan undertexter? Hur du fick koncentrera dig så mycket på att förstå orden att det ibland var svårt att minnas handlingen? Då vet du hur det känns för många indonesier att ha möten på engelska. Så ifall du inte vet att din lokala motpart är bra på engelska, utgå från att de inte är det, och anpassa budskapet därefter. Ett bra tips är att upprepa kärnbudskapet flera gånger och från olika vinklar. Förvänta dig inga förtydligande frågor ifall de inte förstår din poäng. Att erkänna att man inte förstår kan av vissa upplevas som att man tappar ansikte.

Risken är stor att mötet efter en stund kommer att gå från engelska till indonesiska. Ifall det inträffar, tänk på följande. Visa intresse mot publiken genom att ta på ett intresserat ansiktsuttryck och följa samtalet med ögonen. Sitt inte tillbakalutad i stolen, eller försjunken i din telefon. Lär dig spela intresserad även om mötet drar ut på tiden på indonesiska. Ifall du tror att diskussionen behandlar något viktigt, avbryt och be om en kort sammanfattning på engelska. På så sätt kan du fortfarande hjälpa eventuella lokala kollegor. Be om en summering av vad som överenskommits i slutet av mötet.

Uthärda
Förutom språkbarriären, finns det andra beteenden på möten som kan vara bra att känna till. Planerad starttid kommer med all säkerhet inte hållas. Detta är ingen tidscentrisk kultur. Du förväntas självklart komma på tid, men inte din motpart. Det är också en del av spelet mellan leverantör och kund. Kunden tar sig rätten att styra leverantörens tid.

Under mötet så kommer det förmodligen att ringa i mobiltelefoner, plinga SMS notifieringar, och pratas i smågrupper. Det är bara att bita ihop. Samma sak ifall någon börjar röka. Alla ovanstående beteenden är acceptabla i indonesisk m
öteskultur.

Bli inte förvånad om en massa okända och till synes orelevanta personer dyker upp till mötet. De har säkert hört att det kommer att delas ut matpaket, och är nyfikna på att se vad som är på menyn.

//Jimmy

Mini-semester

Gili Trawangan 2010-11-07

Kulturchocken är ett faktum. Från luftföroreningar och mördande trafik till en liten ö där motorfordon är förbjudna.

Vi tog vårt pick och pack och flög till Lombok i torsdags. Två timmar senare landade planet i Mataram, Lombok. Färden gick sedan via små slingriga bergsvägar till en marina i nordväst. Längs vägen såg vi massor av apor som tittade storögt på oss. I marinan väntade en liten gul motorbåt modell mindre som tog oss över vattnet till vår destination, Vila Ombok på ön Gili Trawangan.

Det tog inte lång tid förrän vi hörde svenska röster. Det är tämligen gott om skandinavier här. I lördags åkte vi på snorklingsutflykt till fyra olika dykplatser runt Gili-öarna. Öarna ingår i ett naturreservat där man försöker skydda korallreven och djurbeståndet. Snorklingen bjöd på många färggranna fiskar, och lika praktiga korallrev. Aira och Andini uppskattade som vanligt Clownfiskarna bäst. Tyvärr såg vi inga sköldpaddor, som enligt uppgift ska finnas rikligt i dessa vatten. 

Idag vilar jag och Octa ut efter gårdagens båttut. Det är väldigt varm och soligt, något som A&A gillar. De har mer eller mindre bosatt sig i poolen. Octa har flytt ut från hotellet på jakt efter presenter. Själv hittade jag en hörna med wifi och AC.

På måndag åker vi hem till Jakarta. Hoppas bara att Merapi-vulkanen har lugnat ner sig tills dess. Läste att många internationella flighter till Jakarta nu är inställda. Dock visar de inhemska bolagen sin tekniska överlägsenhet genem att fortsätta flyga som vanligt. Lite aska har aldrig stoppat en indonesisk flygkapten.

Ner kommer man ju alltid, som de säger här.

//Jimmy 

Skönhetssömn på Sheraton

Bandung 2010-09-05

De senaste veckorna har varit ganska hektiska på jobbet. Så att fly stan och dra till Bandung var en lättsåld idé. Vi slängde oss ut i det ständiga exodus av bilar som varje helg stömmar ut från Jakarta. Tre timmar senare var vi framme vid Sheraton i Bandung.

Det är som en minivariant av Balisemester, med ett sjysst hotell, bra pool. Och framför allt lugn och ro. Vi hade stora planer för gårdagskvällen, men det slutade i kollektiv skönhetssömn. Jag sov säkert i 12 timmar. Kan inte minnas när det hände senast.

Aira och Andini gillade det stora badkaret, fast Aira klagade på hotellets badskum. Fast det visade sig att hon hällt i munvatten i badet vilket gav henne och Andini en fräsch mentoldoft hela kvällen. Vi hade fri tillgång till hotellets drink-lounge. Blev vid incheckningen upplyst om att de p g a ramadan inte hade någon alkohol framdukad, men att det gick bra att beställa vid bordet. Vi slog oss ner på balkongen med utsikt över bergen. Beställde en GT. In kom ett stort glas med 90% gin och en liten minimal skvätt tonic. De tyckte sig veta att västerlänningar inte gillar is eller citron, men uppskattar kicken av en halv flaska gin.

Hotellet var förvånansvärt tomt på gäster. Bredvid oss bodde ett japanskt par på smekmånad. Jag vet det eftersom Octa gick till fel rumsdörr och bankade irriterat när barnen inte öppnade tillräckligt fort. Hon blev minst sagt förvånad när dörren öppnades av en japan endast iförd handduk.

Sheraton Bandung höll bra klass på det mesta. Fast frukosten var ganska medioker i jämförelse med andra fem-stjärniga hotell. De prioriterade väl starka drinkar framför färska frallor.

//Jimmy

Yogyakarta

Jakarta 2010-06-03
Förra veckan firades den Buddhistiska högtiden Waisak vilket gjorde att vi fick långhelg i Indonesien. Vi passade på att åka till Yogyakarta, centrala Java.
Yogyakarta, eller Yogya, är en av 33 regionala provinser i Indonesien. Yogya är en speciell provins eftersom den styrs av Sultanen av Yogyakarta, som är dels guvernör och dels monark.
Vi anlände på torsdagskvällen och tog bil till bergsbyn Wonosobo. Byn skulle bli vårt avstamp till bergen norr om Yogya och Dieng plattån. Resan dit tog drygt tre timmar och var fylld av vackra vyer och skräckfyllda omkörningar. Varje gång vår chaufför körde om fick jag undertrycka tankarna om hur proceduren skulle vara att ta sig till ett sjukhus i händelse av en frontalkrock. Och när han mirakulöst lyckades undvika att köra över en tupp på vägen började jag fundera på hur byborna skulle reagera ifall vi fått in en fullträff. Jag misstänker att en överkörd tupp hade blivit en dyr affär.
Lyckligtvis behövde vi aldrig få reda på hur det förhöll sig. Vi färdades till tonerna av gamelan-musik från bilens högtalare längs den smala vägen. Solnedgången färgade bergen gyllengula, och hade det inte varit för den hissnande känslan i magen när vi färdades lite för nära branta stup, hade det varit idylliskt.
Strax före Wonosobo bytte chauffören till radio. Det kändes något surrealistiskt att rulla in till byn till tonerna av Radioheads Creep. "I’m a creep and I don’t belong here". Vi checkade in på Surya Asia hotell, åt en stadig middag på en gaturestaurang, och somnade in.
Morgonen därpå var det dax för biltur med guide till Dieng platån. Så här i efterhand hade solskyddskräm och hatt varit en bra idé. På 2 300 meters höjd kan man grilla en svensk på mindre än 30 minuter. Vi såg vulkaner, besökte tempel och utsiktspunkter, och avslutade dagen med att gå på vandringsstig. Dieng är en dröm för naturvänner och fotografer. Det är Jakartas raka motsats på alla tänkbara sätt. Och när man ser bergsbefolkningen i arbete på terrassodlingarna kan man inte annat än beundra deras styrka och uthållighet. I Dieng odlas det mycket grönsaker. Jag var dödstrött efter att ha vandrat med min kamerautrustning upp och ner för ett berg. Samtidigt hade vi lokalbor på samma berg som bar ner korgar med 60 kg vitkål på ryggen. De gick dubbelt så fort som jag.
Efter Dieng var det dax att åka tillbaka till Yogyakarta. Octa hade bokat in oss på hotell Mutiara, på Jl Malioboro, i centrala delen av staden. Som alltid när det gäller hotell som vänder sig till den lokala befolkningen så behöver man inte ställa någon väckarklocka. Strax efter sex på morgonen började familjerna på vårt våningsplan hålla gruppmöten i korridoren. De små telningarna uppskattade möjligheten till sprinterlopp längs den långa korridoren, till glädje för både oss och dem som försökte sova på våningen under. Hög ljudnivå är ingenting som anses oartigt i Indonesien.
Vi gjorde det obligatoriska besöket till det gamla buddhist templet Burobudor. Tyvärr så var det varmt och myllrade av lokala som var mer intresserade att ta foto av oss än av att ta del av templet. Det förtog en stor del av upplevelsen. Jag misstänker att man får en mer positiv upplevelse om man kommer tidigt en vardag när det är svalare och mindre antal besökare. Efter ett par timmar fick jag nog, och vi flydde med bilen till den södra kusten istället. Sandstrand och kall öl kändes mer passande en varm lördag.
Söndagen gick i kulturens tecken. Vi tog cykeltaxi till Kraton, sultanens palats. Det blev en betydligt bättre upplevelse än Burobudor. Vägen dit gick via smågator med gles trafik, och gav tillfälle att se stadslivet på nära håll. Väl framme vid palatset hjälpte en underbar äldre kvinnlig guide oss runt. Området var stort, tyst, skuggigt och med relativt lite besökare. Det är lätt att förstå varför Yogya anses vara den javanesiska kulturens centrum. Med sina breda fina gator, rena omgivningar, glesa trafik, och få tiggare, känns staden som en frisk fläkt jämfört med Jakarta.
Ett bra ställe att äta på i Yogyakarta är Sawa Steaks & Grill. Det ligger lite offside men erbjuder riktigt bra mat i en stad vars främsta matutbud verkade vara gatumat. Sawah betyder risfält, och det är just vad som ligger runt omkring. 
Yogyakarta har definitivt givit oss mersmak. Och det finns fortfarande gott om berg och tempel kvar att utforska.
//Jimmy

Hemresa

Jakarta 2010-04-14

Efter att ha överlevt Songkran-festivalen var det dax att åka hem till Jakarta.

Det var med viss anspänning vi startade hemresan eftersom vi visste att de fanns risk att ankomsten till Jakarta skulle innebära timslång väntan i immigrations. Vis sedan senaste resan till Phuket reste vi från Patong Beach 2,5 timmar före planets avgång. Bilresan till flyplatsen tar en timme och när man väl anländer väntar långa köer vid entréns säkerhetskontroll. Förra gången tog det tre kvart bara att komma in i avgångshallen till Phukets flygplats. Denna gång var det lika illa, men vi hade gott om tid så för oss hade kön ingen betydelse. Dock fanns det andra som ankom med mindre marginal och större promillehalt, och för vissa av dem började dagen inte så bra. Det är aldrig vackert att se medelålders holländare skrika på varandra klockan sju på morgonen.

En bra sak med flygplatsen är dess utbud av mat. Jag fann t ex Subway sandwich restaurang, och tro mig, de har mycket bättre mackor än vad Air Asia tillhandahåller. Inne vid gate-området hittade jag ett bra kaffeställe, Octa hittade Absolut Vanilj, och lill-tjejerna donuts. Så alla var nöjda.

Efter nästan tre timmars flygning förbyttes den klara aprilluften mot vitt smogg, vilket signalerar att vi närmar oss Jakarta. Nu var det så alltså dax. Sanningens timma var slagen. Var ryktet om de långa köerna vid immigrations ankomstdisk sanna?

När man ankommer finns det två olika köer. De till vänster i hallen är för indonesier, och de på den högra sidan är för utlänningar. Av de totalt cirka tio inpasserdiskarna var bara två för indonesier. Och till dessa två var köerna i det närmaste tomma. Med till de övriga åtta ringlade de längre än vad ögat kunde se. Inom mig led jag i tysthet över de stackars satar som avslutade sin 24 timmars resa från Europa med att vänta ett par timmar till i kön på Jakartas flygplats.

Vi gled in i den lokala kön och satte nytt rekord på tiden från debarkering av flygplan till embarkering av bil; 32 minuter. Utanför ankomstterminalen stod min driver Jumin och väntade med bilen. Hans mustasch var lika vältrimmad som vanligt, och bilradion inställd på hans favoritstation, Female Radio. När vi närmade oss Pondok Indah öppnades sig himlen och dränkte bilen i ett tropiskt ösregn.

Vi var hemma igen.

//Jimmy

Songkran 2010

Phuket 2010-04-13


Mister! I shoot my old aquarium water in your eye!

Innan vi åkte till Phuket visste vi inte om att de firade Songkran under tiden vi var där. Jag har visserligen sett bilder på hur det går till men får erkänna att jag var nyfiken på att uppleva det i verkligheten.

Det började bra.

Under helgen var uppvärmningen inför nyåret. Fyrverkerier och svävande ljuslanternor sken upp kvällshimlen kring Patong Beach. Många pubar och restauranger hade smyckats lite extra inför de stundade festligheterna. Stämningen var på topp och vi såg alla fram emot att få fira ännu ett nyår i år.

På söndagen började det dyka upp försäljare i gathörnen. De sålde vattenpistoler i olika modeller från liten till brandspruta. Ibland kunde man se glada gäng dra runt på gatorna och spruta vatten på varandra. Det var glada och högljudda men störde ingen. Så det här med Songkran skulle förhoppningsvis bli en kul grej att se.

Så kom måndagen. Dagen före den officiella två-dagars Songkran-festivalen. Vattenlekarna började nu eskalera. Det var inte längre begränsade till glada festdeltagare med vattenpistoler som sköt på varandra. Istället formerades blandade grupper av gogo- och massös flickor med män i blandade åldrar som sprutade vatten på alla inom synhåll. Med lite tur kunde förbipasserande bara bli nersprutade med vatten. Andra mindre lyckligt lottade fick en lösning av talk-puder och vatten smetat över ansikte och kläder. Aira fick båda kinderna nedsmetade och blev helt perplex. I Indonesien är man inte van att främlingar driver gäck med en. Det hela resulterade i att hon blev rädd och började storgråta. Andini som med sina åtta år anser sig vara mer mogen uthärdade vatten och talk med javanesiskt lugn.

Efter måndag kom tisdag. Det var vår sista semesterdag i Thailand innan hemresan. Ironiskt nog hade vi inget vatten i kranarna på hotellet. Så vi tog tillflykt till poolen för att friska upp oss. Några timmar senare kom vattnet tillbaka och vi gjorde oss redo för att gå ut och äta lite. Vi hann inte fem meter innan någon kastade en spann med grumligt vatten över oss. Jättekul.

Vi försökte ta skydd i en närliggande restaurang, men de hade stängt p g a Songkran. Det visade sig att större delen av Thailand stänger ner i två dagar. Så sista dagens shopping i Phukets bästa dykaffär brann inne. Så även Octas planerade tripp till ett schysst shoppingcenter som vi hittade förra gången.

Istället fann vi oss mitt i kaoset som är Songkran. På varje gata, i varje hörn, och från varje fordon sprutades det vatten. Jag har firat många olika typer av festivaler, och de har alltid haft en gemensam nämnare: alla deltar frivilligt och de som så önskar kan betrakta festligheterna från sidan. Så icke med Songkran.

Aira deklarerade att hon kunde hantera att bli blöt, men hon ville absolut inte bli nedkletad med vit smörja. För henne var det inget festligt i detta, utan bara förnedrande. Vi förflyttade oss försiktigt genom gatorna på jakt efter ett ställe att äta på. Jag tog Aira i handen och sökte ögonkontakt med alla som längs vår väg försökte smeta vitt klet på henne. Trots att jag vänligt men bestämt avböjde alla som försökte kleta ner henne, lyckades flera idioter smeta ner henne. Till slut tog vi tillflykt på svensk-restaurangen Hell’s Kitchen där vi stärkte oss med stekt falukorv respektive köttklassikern "Black and White". Stället ligger på en sidogata på behörigt avstånd från hedonismen som fortgick på gatan utanför. En av de svenska killarna berättade om den ökända "ögon-gonorrén" som drabbar många eftersom vattnet som används inte direkt kommer från Ramlösa brunn. 

Songkran är numera på min lista över saker jag upplevt och klarar mig utan. Eller som en thailändsk dam uttryckte det: "Songkran is only for stupid people".

//Jimmy

Utflykter i Phuket

Phuket 2010-04-11


Med rätt kameravinkel syns inte de andra turisterna

En bra sak med Phuket är alla dagsutflykter man kan göra.

I söndags så bokade vi upp oss på en heldagsutflykt i den östra skärgården.

Först ett tips. Det finns ombud som säljer dessa resor över i varje hotell eller gathörn. Utbudet med utflyktsoperatörer är stort och konkurrensen hård. Därför kan det vara bra att initialt inte stirra sig blind bara på priset. Ska man vara ute åtta timmar i stekande solsken har det viss betydelse vilken farkost man väljer, och vad som ingår utöver transport. Vissa säljer utflykter till vrakpris tack vare att deras båtar håller den standarden. Att sitta i en ranglig long-tail boat en hel dag kan vara kul för äventyrliga back packers, men inte riktigt i min smak. Så vi valde ut några av de turer som var lite dyrare, kollade upp vilken typ av båt det var, och la sedan allt krut på att pruta pris. Vi hade bestämt oss för att göra utflykt i två dagar i rad. Så vi letade upp en försäljare som kunde ge oss ett bra totalpris för hela familjen för båda utflykterna. Det sparade oss cirka 30-40% mot utannonserat fullpris. 

Söndagens tur gick bland olika öar i Phang-nga viken. Vi färdades i en stor utflyktsbåt med trevlig engelsktalande besättning. De höll oss flytande med läsk och öl, och mätta med lunch, frukt och snacks. Vissa gillade ölen bäst. Först åkte vi till Ko Tapu, a k a James Bond Island. Den ligger i ett naturreservat omgiven av väldigt vackra öar. Ön är liten och det är många som besöker den samtidigt. Väl framme kan man njuta en kall Singha-öl på samma strand som Roger Moore duellerade i filmen "The Man with the Golden Gun" (1974). Man kan förmoda att den gode Roger gjorde detsamma.

Resten av dagen fick vi bl a testa på havskajak genom grottformationer och bada på en ö med en massa apor. Andinis favorit var dock de små krabbor hon hittade på en av öarna och som togs med tillbaka till hotellet.

På måndagen gjorde vi en förmiddagstur med Phuket New Generation Travel till tre olika snorklingsplatser. Aira var först skeptisk till att simma bland fiskstimmen. Tänk om en fisk biter mig? Men snart släppte det och efter några minuter simmade både hon och Andini som små fiskar runt bland korallreven. Sikten var god och blandningen av fiskarterna fantastisk. Dock var det fel typ av botten för att finna clown-fisk, till tjejernas besvikelse. På snorkelplats nummer två simmade vi i öppet hav med 3-5 meters djup. Och se här var det rätt bottenförhållanden för att finna Nemo. Det gick knappt att få upp tjejerna i båten när de väl lärt sig hitta den typ av sjögräs som clownfiskar gillar.

Den tredje och sista snorklingsplatsen var en liten ö med sandbotten, grunt vatten och utan havsströmmar. Vi simmade ut en 50 meter från stranden och fann massor av olika fisksorter. Här var sikten kanon och det kändes verkligen som att simma på ytan i ett gigantiskt akvarium.

När de två dagarna var över frågade jag Aira och Andini vad som varit den bästa upplevelsen. Aira svarade direkt att hon gillade när hon fick se clownfisk. Andini funderade lite längre och kom till slut fram till att den bästa upplevelsen var att hitta de små krabborna (som f ö nu bor på vårt hotellrum).

Simma lugnt.

//Jimmy

Utresa

Phuket 2010-04-10

Vi missade inte planet till Phuket. Men det var väldigt nära.

Jakartas Sukarno-Hatta brukar vara möjligheternas flygplats. För en mindre ersättning kan man gå före hela ankomstkön vid immigrations. För en något större ersättning kan man få en person att bli tagen av immigrations i samma stund han går ur planet (det senare var ett uppskattat sätt att starta en svensexa). Men på sista tiden har immigrations förändrats. Och inte bara till det bättre.

I början av veckan råkade några kollegor ut för nymodighet nummer ett: obligatoriska fingeravtryck för nyanlända utlänningar till Indonesien. Resultatet var kaosartat med timslånga köer för ankommande resenärer. Tydligen så ska expats med KITAS vara undantagna och kunna gå igenom en speciell kö (eftersom de redan givit sina fingeravtryck när de ansökte om KITAS). Men än så länge finns ingen information om hur det nya systemet skall fungera för ankommande resenärer. Men kan bara förmoda att det inte är en del av Visit Indonesia 2010 kampanjen för att locka fler turister.

I torsdags var det dax för oss att resa ut från Indonesien för en efterlängtad semester i Thailand. Vi var ute i god tid eftersom det just nu pågår vägarbeten vid flygplatsens infart vilket stundtals får trafiken att stå helt still.

Väl framme flöt allting på bra vid incheckning och fiscal kön (utreseskatt för indonesier). Men vid immigrations blev det tvärstopp. Utresekontrollen brukar vanligtvis kunna passeras på max en kvart, men på grund av nya rutiner tar det nu evigheter. Orsaken är att nu skall alla pass scannas, och det gör att det nu tar dubbelt så lång tid. Vi köade i en och en halv timme. Flera gånger kom oroliga flygbolagstjänstemän och letade försenade resenärer bara för att finna dem halvvägs genom en stillastående kö.

Till slut kom vi igenom och lyckades springa genom hela flygplatsen. Vi rusade igenom gate-säkerhetskontrollen, och sprang i stafett med ännu en flygbolagstjänsteman som skrek i sin walkie-talkie att hålla flygplanet för oss. Så fort vi kom in i flygkabinen stängdes dörren bakom oss, och vi fick sätta oss på första och bästa lediga plats. Andra var inte fullt så lyckliga, vilket gjorde att planet lämnade gaten halvfullt.

Två timmar och femtio minuter senare landade vi i Phuket. Immigrationsproceduren här var ett under av effektivitet och inom femton minuter stod vi utanför flygplatsen, välkomnade av hotellets chaufför. Nu har vi sex dagars rast och vila på programmet i Patong Beach. Än så länge har vi hunnit med gräddstuvad pytt-i-panna, snorkling och lite shopping. Kulturbehovet fick sitt när vi kollade in Håkans Bar på Beach Road (förevigad via doku-såpan med samma namn på Kanal 5).

På måndag firas det thailändska nyåret, Songkran. Så i år har vi firat vanligt nyår, kinesiskt-, hinduiskt-, buddistiskt-, thailändskt-, samt i december; muslimskt nyår. Happy New Year!

//Jimmy

Turistvisa

Jakarta 2010-03-11

Sedan januari 2010 utfärdas inte längre 7 dagars Visa-on-Arrival (VoA) i Indonesien. Däremot så kan man fortfarande få 30 dagars VoA för US$25.

Immigrations-myndigheten gjorde denna förändring som ett led i deras kamp att minska korruptionen i de egna leden. Påstår de. Samtidigt så meddelades att man nu kunde förlänga ett 30 dagars VoA med ytterligare 30 dagar mot en avgift på 200 000 IDR (160 SEK). Förlängningen utförs av närmaste immigrationskontor.

Det som på ytan kan synas som ännu ett steg bort från korruption, är i praktiken en ny pestböld.

För den som aldrig varit på ett immigrationkontor kan jag berätta att det är ett praktexempel på indonesisk byråkrati när den är som sämst. Det myllrar av människor som säker hjälp. I timmar tvingas de sitta och vänta på sin tur, bara för att få reda på att det saknas viktiga papper i deras ansökan, och att de får komma tillbaka en annan dag. När de senare kommer tillbaka och lyckas få lämna in sin ansökan för de höra att tyvärr är handläggningstiden just nu väldigt lång. Men för snabbare behandling går det bra att betala en "expressavgift". Hela systemet är baserat på att göra det så besvärligt som möjligt, så att de sökande antingen nyttjar en "agent" som mot ersättning fixar allting, eller betalar "expressavgift".

När vi började kolla runt lite för att se hur vi kunde förlänga min systers visa, blev vi snabbt varse om att ingen visste hur man officiellt skulle förlänga. Däremot fick vi snabbt tag på en agent som för 1,5 M IDR (1 200 SEK) kunde hjälpa oss.

Egendomligt nog så är detta pris nästan identiskt med var en flygbiljett till Singapore kostar. Tidigare fick man resa ut ur landet över dagen för att sedan komma tillbaka ifall man ville förlänga ett VoA. Så det finns ett direkt samband mellan nivån på mutor till Immigrations och flygbiljettspris. 

Agenten berättade att systern nu skulle kunna förlänga sitt visa upp till fyra gånger utan att behöva resa ut ur landet. Undra ifall vi kan få volymrabatt?

//Jimmy

P S Även de som har 60 dagars turist/social visa (s k 211 visa; måste ansökas i Sverige före utresa) kan förlänga sitt visa. I alla fall m h a agent. D S 

Ringa Billigt Indonesien-Sverige

Jakarta 2010-03-06

Sebastian skrev: "Hejsan, ska resa till Indonesien om 2 veckor, tänkte om du vet om det finns något indonesiskt simkort där nere som det är billigt att ringa hem till Sverige med och tvärtom."

Det finns två svar på denna fråga.

Ifall man vill undvika dyra roaming-kostnader när man använder sitt Svenska abonnemang i Indonesien, så var uppmärksam när du just roamat in i något av näten för första gången. De sänder nämligen att SMS med ett lokalt telefonnummer som du kan använda som ditt tillfälliga lokala nummer. Ifall någon i Sverige ringer på detta nummer får de betala samtalsavgiften för utlandsdelen. Ifall någon i Indonesien ringer behöver de bara betala lokal samtalstaxa, och man undviker dubbla utlandskostnader (dels för samtalet till det svenska numret, dels för vidarekopplingen till Indonesien). För att undvika att roama in i andra operatörers nät, och riskera att missa inkommande samtal på det lokala numret, så behöver man ändra sin mobils nätinställningar från automatisk nätsökning till manuell.

Ett annat sätt är att skaffa ett lokalt pre-paid nummer. Operatören Indosat har två abonnemang, IM3 och Mentari, där man kan ringa internationella samtal via IP, men bara betala lokal samtalstaxa. Man slår prefixet 01016+landskod+telefonnummer, ex 01016 46 40 123456 till ett Malmö-nummer. Det är lika bra eller bättre ljudkvalité som att ringa vanliga utlandssamtal, men till en bråkdel av priset. Detta förenar enkelheten med ett vanligt mobilsamtal med kostnaden av ett IP Skype Out samtal. Väldigt smart.

Tänk på att mobiltelefonnätet i Indonesien har ganska varierande kvalité. Att ringa från Sverige till ett indonesiskt mobilnummer kan kräva 4-5 försök (med lika många olika felmeddelanden). Det är bättre att SMSa och be personen i Indonesien ringa m h a IP prefixet ovan.

För innehavare av 3G modem kan det vara bra att känna till att det går att köpa 3G pre-paid abonnemang baserat på datavolym eller tidsperiod. Ett bra alternativ för någon som är här och behöver internetaccess. De flesta hotell erbjuder visserligen internet, men till hutlösa priser. En annan budget variant är att besöka någon av alla fria wifi hotspots. Fungerar bra för Facebook, men kanske inte ett alternativ för affärsresenären.

//Jimmy