Reunion with Miyabi in Puncak

Jakarta 2009-10-04


Miyabi never went to Octa’s elementary class, yet she appeared at the re-union

Octas klass från grundskolan höll återföreningsfest i helgen.

De hyrde en villa i Puncak, en bergsby strax utanför Bogor. Jag och flickorna hängde också med. För en gångs skull så var det en hel del indonesier som jag kunde prata engelska med. Min indonesiska är väl i nivå med en två-årings, så oftast brukar det fungera bättre i sociala sammanhang att prata engelska.

Vi sammanstrålade i Puncak på lördagsförmiddagen. Villan var helt ok även om vyn mot bergen var något begränsad. Det kompenserades av en stor pool och en trädgård fylld av blommor. En sak som var skönt med detta gäng var att det var så avslappnade och prestigelösa. Trots att de inte setts på 15 år, så fanns det ingen tvekan att ta med sin gamla mamma för att fixa käk. Eller att svida om till myspyjamas två minuter efter ankomst. Ett motsvarande arrangemang i Sverige hade nog haft lite högre svansföring.

En annan sak man nog inte hade gjort på en svensk återförening är att ta med sin laptop fylld med japanska porrfilmer, och stänga in sig i ett rum med andra killar för lite kulturell stimulans. Octa uppmärksammade mig på att några av killarna hade en Miyabi-festival på rummet. En av de gamla matlagande mödrarna snappade upp att det var något kul i ett av rummen och frågade nyfiket till Octa vad pojkarna gjorde. “De lyssnar på musik”, försökte Octa men se det ökade bara nyfikenheten. Lyckligtvis inträffade en matlagningsincident som krävde omedelbar insats av den nyfikna mamman. Är inte säker på att det skulle blivit ett “happy ending” ifall hon blivit varse om fröken Miyabis insats i rummet bredvid.

Puncak visade sig vara det sämsta ställe man kunde vara på en helg. Trafikköerna är nämligen sinnessjuka. Samma resa som tog 20 minuter in till Puncak på lördagen, tog 3,5 timmar ut från Puncak på söndagen. Förväntningarna på frisk bergsluft grusades p g a det konstanta bilköerna ut från byn. Vi kommer nog inte att åka dit igen i närtid.

//Jimmy